Appellkursen

Cleo har börjat på en apellkurs i sök. Vi tränar sök och lydnad. Cleo har varit på två söktillfällen, och börjar förstå vad det går ut på. En människa visar att hon har godis och springer ut med det och gömmer sig i skogen. Om man hittar henne får man äta! När det är som roligast, kommer matte ut och hämtar en och lockar med att det finns en "gubbe" på andra sidan om vår stig. Det gör det!

Nästa söktillfälle kanske det räcker, att hon får se att någon vinkar därute, för att våga lita på att det lönar sig att springa ut och leta.

Lydnaden har vi tränat kvällstid i mörkret och då fått träffa kursens alla hundar: en papillon två belgare, tre portugisiska vattenhundar, en boxer och en lapphund. Kurskompisarna blir snart verkliga kompisar. Cleo som är lite rädd för främmande stora hundar , går upp alldeles intill sina stora kamrater, när vi möter någon sån och känner sig alldeles trygg vid deras sida.

Vi arbetar i grupper med tre hundar i varje och går mellan olika "stationer". I Cleos grupp finns den andra papillonen och en teruren, en av de belgiska vallhundarna. Första gången började vi hos instruktören och tränade "fritt följ". Cleo tappar lätt koncentrationen på längre transportsträckor, men hon orkar mer och mer när vi tränar med många halter och vändningar.
Station två var "budföring" och platsliggning. Budföringen tränade vi så att först gick vi fram till "mottagaren" med hunden kopplad. Hon hälsade på hunden och visade, att hon hade godis. Hunden var tvungen att gå ifrån, ca. 50 meter, för att först på kommandot "marsch" springa tillbaka och njuta av godbitarna och klappar. Marsch, tillbaka till matte och sen , en gång till till mottagaren. Roligt tyckte Cleo.
Tredje stationen var inkallning. Vi tränade, att låta hundarna sitta bredvid varandra och komma iden ordning de blev kallade. Alla hundar klarade at sitta kvar tills det blev deras tur. Vi kallade också in vår hund med de andra två stående nära vid sidan, så att hunden fick springa emellan dem. Det gick också bra!

Till gången därpå fick vi i läxa att träna "ställande" Instruktören visade hur vi skulle träna.

Andra tillfället var det "läxförhör", de andra grupperna tränade vidare på budföring, platsliggaande och inkallning.
Läxa blev apportering, det tycker Cleo är svårt.

Läxförhöret gick bra, hon lyfter upp apporten , men släpper den fortfarande för tidigt. Läxan till femte gången är framförgående, hunden skall på kommando gå för utan att dra i kopplet. Vi får lära oss att kasta godis över hundens huvud och samtidigt säga "före". Vi tränar för fullt.

4.11 I går tränade vi sök. Cleo fick springa ut på "dyk-upper", figuranten är ute i skogen och visar sig snabbt, så att hunden vet att det lönar sig att springa ut, och gömmer sig sedan så att hunden får använda nosen för att hitta. Hon kunde knappt vänta på stigen, hon pep innan hon fick lov att springa ut och leta. Det är en härlig känsla att se arbetsglädjen!

Själv var jag för första gången figurant till boxern. Det skall vara roligt för hunden att hitta figuranten, så jag berömde honom och lekte med honom och gav honom godis. Han tyckte, att jag var roligare än leksakerna, så nu måste jag lära mig att ta emot honom utan att bli "lekboll" själv. Det kan vara svårt både att berömma och att samtidigt få honom lugn, men det skall gå!

Apellkursen, forts.

02.12.03.

nu är kursen slut, men träningsarbetet fortsätter. Den fjärde "sökgången" låg figuranterna längre ut än tidigare och på den ena sidan var terrängen sådan, att man inte såg "dyk-upper" utifrån legan. Cleo, som ju fortfarande är en nybörjarhund, fick se "dyk-upper", men fick inte springa ut förrän figuranten var på plats. Hon satt full fart ut, men stannade, där hon sett något. Vi höll andan. Skulle hon ge upp och komma tillbaka eller… Hon hade modet, eller lusten till godiset, att söka sig längre ut och med nosens hjälp, hittade hon både figuranten och pastejen! Det bådar gott, hon gillar verkligen "sök".
Nu dröjer det januari innan det blir dags igen.

Lydnadsdelen är inte lika rolig enligt Cleo, Jo, budföringen är ett underbart moment, där har vi svårt att få henne att inte tjuvstarta och ställandet gillar hon också. Men att gå fot är trist och framförgåeendet går trögt och apporteringen tar sin tid, det gäller för mig, att försöka få henne att förstå vad jag menar och att tycka det är roligt att göra, som jag vill.
Så träningen fortsätter…..