Spåra, hundens naturliga arbetssätt!

Tekniken, att med nosen följa ett doftspår, har hunden till skänks av naturen. Saknas den gåvan, kan vi inte ge den till hunden. När vi tränar spår, försöker vi få hunden att följa ett, av oss, förutbestämt spår och inte låta sig lockas av sin nyfikenhet och följa något annat, kanske i hundens ögon, mer intressant spår.

Man kan träna "människospår", som är en av bruksgrenarna, eller viltspår, med blod och klöv. Viltspår är en egen tävlingsdiciplin, med eget championat. En utbildad viltspårshund används för att söka upp skadade djur. Jakthundarna har sitt eget spårarbete, som går ut på att spåra levande vilt.

Det finns givetvis många olika sätt att börja förklara för hunden, vad man vill att den skall göra. Ett av dem är att låta en medhjälpare hålla hunden i koppel, själv visar man en toarulle med ett delikat innehåll, som man går iväg med, rakt in i skogen, så långt att hunden inte kan se en. Där lägger man rullen, och går en lång omväg tillbaks, man får inte gå för nära sitt eget spår. När man kommer tillbaka, vill hunden ha sitt godis, och man släpper iväg den, där man gick ut. Första biten minns hunden sitt synintryck, men från stället där man försvann måste den använda nosen för att komma vidare. Glädjen blir stor när hunden hittar godiset vid spårslutet!

I början lägger man raka spår för att senare, när hunden blivit säker, göra vinklar, först trubbiga, sedan räta och för mycket avancerade hundar, spetsiga. I början lägger man spåret i en homogen terräng, för att senare försvåra med att låta det gå över diken, nerför bergskanter och att låta det gå från skog till väg eller äng. Hunden arbetar i sele och spårlina, och det är en konst för föraren att inte låta linan trassla in sig i buskar och träd. Det kräver också träning. Vad är det då för mening att träna spår om man inte vill tävla? Jo, spårträning ger hunden ett ökat självförtroende och en behaglig trötthet efter arbetet. En hund som är stressad eller ängslig kan göra stora framsteg mot lugn och säkerhet.

Pröva själv!!! Catharina Lundberg