Dagbok 2003

Nu är det höst och kylan börjar bli ett hinder för lydnadsträning. Är man papillon, är det inte så roligt att ligga på en kall och kanske t.o.m. våt gräsmatta. Annat är det med agility, med fart och fläkt i träningen sätter bara snödrivor och halka stopp.

I somras gick vi alla sex hundarna och jag många långa stadspromenader. För att försöka slippa både fästingar och "fästinggift" gick vi mellan stadens parker och grönområden, det blev något nytt både för hundarna och mig.

Tävlingssäsongen är slut för vår del. Det har varit roligt, hundarna älskar att tävla agility. Cleo anser fortfarande att jag helt har missuppfattat tävlingssituationen. På träning är det helt OK att gå ända ner på kontaktfälten och att stanna tills gungan går i marken, men på tävling! Fattar inte matte, att då har man inte tid, det skall ju gå fort! Placeringarna blir ju därefter. Men hon har roligt! Saffran växlar mellan att vara försiktig och lite osäker och få tidsfel eller alltför stor sprallighet och vara tvungen att i ren glädje springa några varv runt hindren, eller ta egna beslut om hinderordningen. Mynta försöker alltid göra det bästa av situationen och försöker fundera ut, vad jag menar, när jag visar henne otydligt. Ibland blir det rätt!

Lydnad är mer nervpåfrestande att tävla, det skall ju vara så precis korrekt. Det passar inte Cleo, som ofta hittar på något eget sprall. Mynta, som tävlar i lydnadsklass 3, har svårt att ligga platsliggningen, hon sätter sig gärna upp eller t.o.m. krypande försöker närma sig matte. Saffran har haft otur med vädret, utom på hennes tredje försök, då var det lite blött och lite kyligt, men det var godtagbart. Tävlingsresultaten finns under lydnad respektive agility på huvudmenyn.

p I september började Saffran på en lydnadskurs med moment i lydnadsklass 3. Hon tycker att det är väldigt roligt. I början försöker man ju göra momenten enkla för att successivt bygga på svårighetsgraden tills de är tävlingsklara. Nu börjar det bli svårare att träna med glädje när snöblandat regn hotar.

Sambal har börjat träna och han är verkligen ivrig, men hittills har han fått stå tillbaka under tävlingssäsongen. Han hittar ändå på så mycket bus, som gläder både honom och oss.

Knyttet och Remus följer fortfarande gärna med på långpromenader. Den längsta i somras tog fyra timmar i normal promenadtakt och jag var trött. Men de kunde ha gått en bit till! En vilodag är förstås också rätt skön emellanåt.

Nu hoppas vi på en vinter med snö, inte slask och halka, och då blir det många härliga promenader!


Juli månad och inga tävlingar i varken lydnad eller agility i stockholmstrakten, så det är en period av träning.

Saffran har debuterat på tävlingsbanorna. Hennes första,och hitills enda lydnadstävling blev en mardröm. Hon var anmäld till Stureby Lokala Kennelklubbs tävling i april. Det var varnat för regn, och hade det regnat på morgonen hade jag inte åkt, men det var uppehåll, men grått. Väl på plats och anmälda började det regna så smått, men det var ju så lite….. Regnet tilltog, men vi var ju där…. Det blev platsliggning på den något blöta grusplanen. Saffran lade sig och låg. En doberman bredvid henne reste sig, hon låg. Den började gnälla, hon låg. Men när den rusade över henne för att sätta fart på en schäfer på hennes andra sida, då kom hon till matte. Vi fick lägga om, men då satte hon sig upp, osäker efter det som hänt. Hon hade ett sent startnummer och medan vi väntade på vår tur övergick regnet i regnblandad snöstorm. Hon lyckades få ihop 120 poäng och det tyckte jag var en bragd av henne! Annars har det blivit lite agility och hon har lyckats bli placerad några gånger. Ännu har hon inte riktig fart och blir lite osäker när banorna är lite komplicerade, det ju bara hennes första försök!

Cleo har tävlat lydnad två gånger. Stockholmsavdelningen i Kista hade en kvällstävling i maj. Cleo tröttnade efter linförigheten, "skall man behöva göra samma sak en gång till", så hon stannade upp och betade….. Vid "ställandet" tränar vi med matskål bakom, så hon svängde runt, beredd att få sin belöning. När hon var tvungen att hoppa innan, hade hon bråttom till den plats hon förväntade sig, att skålen skulle stå, så hoppet avslutades inte med ett snyggt fotgåeende. Men det blev 159 poäng, ett poäng från ett förstapris.

Vid papillonmästerskapet på Årsta gjorde hon en bättre tävling, men med sämre poäng, hon missade mer detaljer som gav mycket avdrag. Men hon vann papillonmästerskapet! I agilityn blandar hon bra lopp, där jag ibland gör missar, med sina upptåg, som att inte ha tid med att gå på kontaktfälten på balanshindren, att inte ha tid att vänta på att gungbrädan skall slå i marken eller att springa ur slalomet för att det finns en rolig tunnel efter! Hon är sig lik! Det vi tränar på nu, är att komma rätt in i slalomet och att gå igenom med mig på sin vänstra sida, och, som alltid, kontaktfält!

Mynta har blivit uppflyttad till klass 3 i hopp och där har hon gjort bra lopp, men missat i slalomet, hoppat över en port i hastigheten, så det får vi träna på. I agility har hon blivit uppflyttad till klass 2, även hon brukar hoppa över kontaktfälten. Hon har både fart och lyhördhet!

Sambal har börjat träna, både agility och lydnad, och hans glädje och koncentration är härlig! Nu vill han verkligen förstå också vad jag menar, inte bara agera efter eget huvud, Han har en mycket stor arbetsvilja! Han har nog behövt vänta, men nu har han ett uppdämt behov av träning!

"Gamlingarna" tränar inte, men följer gärna med på våra långpromenader på två till tre timmar både i skogen och i stan. Busa orkar de också med, det känns verkligen härligt att se deras livsglädje!