Dagbok år 2006

November

Det var länge sen jag skrev dagbok, men det är fortfarande så att de omständigheter i livet, som jag nämnde förut, fortfarande tar det mesta av min kraft. Saffran har börjat löpa, och jag hade tänkt para henne nu, men jag känner att det vore att göra valparna, och mig själv, en otjänst. Den tid och det engegemang som jag vill ge, har jag inte. Det känns tråkigt.

Annars har ju hösten kommit med ovanligt milt väder, så vi har kommit ut på våra långpromenader. De längsta blir runt Stockholms strandpromenader, med som längst 3 timmar varje gång. Det är härlig avkoppling at njuta av naturen vid vattnet och hundarna njuter också av sin frihet.

Vädret tillåter fortfarande träning och jag försöker träna så mycket tiden tillåter. Tävlandet är slut för säsongen och jag tycker att det gått efter omständighetrna bra, trots att vi inte nådde de mål jag satt upp för året.

Mynta skulle ju bara ha roligt och det har hon haft, med en del bra resultat och ett cert. Hennes matte saboterar som vanligt det mesta. När hon gjort ett mycket bra lopp och vi skulle svänga upp mot målrakan vänder jag för sent och rasar rakt in i ett hinder. Mynta har det inte lätt alltid…

Saffran har fått träna för lite och har inte blivit klar att starta lydnadsklass 3 än, men hon har visat god geist på agilitybanan.

Cleo har blivit uppflyttad till agilityklass 3 och börjat tycka att det är roligt att träna! Lydnaden blev inte så lyckad, jag hade inte tänkt tävla med henne i år. Sent insåg jag, att den nya lydnadstvåan, med regler fr.o.m. 2007, skulle bli ännu svårare, så med en veckas träning gjorde vi ett försök. Två försök till med kommentarer om glad hund, gjorde mig nöjd ändå.

Balrog har visat framtassarna, två lydnadstävlingar i tvåan, med seger bägge gångerna! (185 resp. 189 poäng) och han är uppflyttad till klass 2 i agilityn.

Tävlingssäsongen har varit rolig, många möten med härliga människor och hundar. Remus har vairt med och fått uppleva feststämningen.

Nu är jag mitt inne i en utbildning till agilityinstruktör, det är spännande. Första helgen fick vi ta hand om ”prova på dag för nybörjare” och pröva våra metoder att lära in hinder. Jag fick en Berner Sennentik med matte, som elever. Hon fick krypa i tunnlarna vilket hon först tyckte var otäckt, men godis ooch lock och pock fick henne att våga. När hon väl vågat ville hon in i alla tunnlar hon såg! Modigt balanserade hon på balansbommen också! Det är en underbar upplevelse attt se en hund övervinna en rädsla! Cleo och Balrog var med och fick tillbringa mycket tid i bur, men tog det med ro. De andra tre fick promenader och sällskap av en av mina väninnor.

Cleo har också varit med mig på jobbet. Den lektionen skulle elverna spela rollspel, och en grupp behövde en hund så Cleo blev stolt skådespelerska!

Nu dags att gå ut i novembermörkret.


Åsele och Strömsund

Återigen en härlig tävlingshelg. En helg som bjudit på avkoppling från vardagsslitet, roligt samarbete med hundarna, spänning och så alla dessa möten! Möten med gamla vänner och nya. Ett möte var med en papillonvalp som var till salu, nio veckor gamla Keramet´s Brave Heart, han tog mitt hjärta genom att vara mycket söt och charmig. Hade jag inte bott i lägenhet mitt i Stockholm och redan ha fem hundar hade han varit såld!

Tävlingarna bjöd på god stämning och vi fick t.o.m. en del resultat. Min trötthet tog ut sin rätt förstås och ett misslyckande grämer mig lite. Mynta hade genomfört ett mycket bra lopp på en krånglig hopp 3 bana och precis mot slutet var jag osäker på hur bana gick och tittade på fel hinder och så blev vi diskade. Då var jag lite irriterad på mig själv.

Men än njuter jag av minnena från helgen.


Konkurrens

Det ska ju vara bra med konkurens sägs det, och visst, Balrog tränar ju metallapportering med hjälp av konkurrens från Saffran. Men när vi tränade igår, fredag 4.8, uppkom en svårhanterlig konkurrens.

Hundarna skulle uppmuntras med riktigt gott belöningsgodis, vi hade med oss leverpastej. Balrog började träna och efter en kort stund kom en geting och ville smaka. Då ordnade jag en trevlig uteservering under ett blad i utkanten av apellplanen till honom och fortsatte träna. Balrog och Cleo hann bli klara, men inte Saffran. Vi hade knappt börjat förrän jag förstod att ryktet om den nystartade restauranten spridit sig, Det kom en svärm getingar och sex stycken satt sig i min hand och ville smaka på läckerheten. När jag serverat dem, stängde jag restauranten, Saffran kunde ju råka sluka både sitt godis och en av gästerna.

Nästa gång ska vi träna med godis som hundarna gillar men inte getingarna!


Rättvik

Nu är vi hemma efter en underbar helg i Rättvik. En helg som gav mig kraft, kraft från möten med gamla och nya vänner, och kraft från samarbetet med hundarna. Agilitytävlingarna resulterade inte i några resultat, min koncentrationsförmåga räckte inte till, jag glömde banor, placerade mig fel, men hundarna var lyhörda och glada och det är huvudsaken! Balrogs lydnadstävling gick bra och där är jag mest stolt över att vi fick högsta poäng , 10, på momentet ”fritt följ” något som jag inte ens drömt om! Hoppas att kraften räcker till nya ”träningstag”.


Kraftkällor

Gruppbild hos Josephine´s Vad ger då kraft i en svår situation? Förutom samvaron med hundarna. Avkoppling med tävlingar, vi ska till Rättvik i helgen, det ska bli roligt, men det hade varit roligare om vi hade varit bättre förberedda, nu kan vi inte ens hoppas på resultat, bara trevlig avkoppling och möten med vänner.Remus blev suktad Möten med vänner ger kraft! Vi hälsade på Ingegerd (Josephine´s kennel i Tyresö). Fin samvaro mellan oss och mellan våra hundar. Och jag blev bjuden på glass med jordgubbar och mörk choklad. Remus blev suktad. Efter en härlig eftermiddag kom förnyade krafter!


Mitt i sommaren

Omständigheter i livet tar just nu nästan all min tid och kraft. Trots att hundarna är mitt andningshål kommer de, deras träning och tävlande i kläm.

Mynta mot balansen, i Umeå Men vi har upplevt ett par härliga tävlingshelger. Vi var i Oxie (utanför Malmö) över Kristi Himmelsfärdshelgen. Fyra vuxna, en baby och nio hundar bodde tillsammans i en liten campingstuga. Det var ont om plats, men gott om skratt! Sämjan var också god mellan alla hundarna. Pingsten firade vi med att tävla i Umeå. En härlig helg!

Träningen blir lidande, men lite försöker vi. Balrog kämpar med metallapport, han har tagit den motvilligt när Saffran konkurrerar om den. Jobbar med ”rutan”, den är rolig! Tragglar med fjärrdirigeringen, den kan göra honom lite förvirrad. Hopp-apport är bara roligt och början på vittringen går hitills bra.

Saffran jobbar med glädje i år! Härligt!

Cleo, som inte gillar att träna, visar framtassarna när hon får ett försök!

Mynta tränar bara agility och just nu blir det inte så mycket.

Sommarvärmen är skön, men inte så bra att träna i, men vi får passa på att njuta ändå.


April är här!

Men våren låter vänta på sig. I dag, 2.4, snöar det igen. Vi har ingenting emot snö, då kan vi gå våra långpromenader, men smutsen på gatorna är trist och snöblandat regn inget uteväder alls. I förrgår var det nästan vårkänsla, solen värmde och vi tog en tur genom Gamla Stan längs Katarinavägen bort till Tjärhovsgatan. Där bor Charlie, Remus promenadkompis, och jag tänkte, att det vore ju roligt om han kom ut precis. Det gjorde han inte, så vi fortsatte genom Vitabergsparken och vidare över Slussen och Kungsträdgårdsgatan. Plötsligt ropade någon på mig. Petra och Charlie! Här! Hundarna blev mycket förvånade och glada och till slut hade mina koppel trassligt in sig ordentligt. Charlie fick uppvakta Saffran trots att svartsjuka Cleo försökte tränga sig emellan. Balrog hälsade på Petra innan Cleo kom emellan. Till slut var alla nöjda och kopplen uttrasslade och vi fortsatte hem.

Balrog har tränat agility i Rosersbergs ridhus tillsammans med Väsbykompissarna. Det har verkligen varit härligt att för första gången kunna träna vintertid. Vi har lärt oss mycket och haft väldigt roligt. Man skall ju uppmuntra hundens egna initiativ har jag fårr lära mig, så Balrog har blivit uppmuntrad när han springer igenom tunneln. En kväll drog jag stora tunneln mot läktaren där Charlotte, matte till mellanschnauzern Felix, stod för att ta emot den. Det tog plötsligt stopp. Ut ur runneln kom Balrog och Felix. En meter till. Stopp. Ut kom Balrog och Felix. Vi höll aldrig på att bli klara, de sprang igenom och vi skrattade. Sena kvällar blev det, vi hade ju ridhustid efter hästarnas arbetsdag och vi var inte hemma förrän vid midnatt, men det var det värt! Annars flyter vardagen som vanligt. Saffran tvättar Balrog i öronen, ögonen och runt munnen innan han skall gå ut. Cleo och Balrog busar hemma. Remus brukar pussa på Balrog när han ligger still och då blir Balrog så lycklig att han far upp ooch viftar med framtassarna och Remus börjar åter muttra om ”ungdomen nu för tiden...”

Nu längtar vi ändå efter vårens rena gator och torra gräsmattor för både träning och promenader.


Vintervardagar

En del dagar bjuder på gnistrande vit snö och klarblå himmel. Såna dagar lockar oss till långpromenader. Den senaste härliga stadsturen är Kungsholmen runt, en 9 km promenad längs vattnet förbi bergiga partier och badstränder, en njutning för oss allihop. Andra dagar är allt smutsigt och slaskigt och då nöjer vi oss med att gå i de nära parkerna och träffa hundkompisar och kompismattar.

Just nu är det Ballrogs kompisar, det är ju som valp och unghund kontakter knyts när hundarna inviterar varandra till lek. Vänskap växer ofta fram när leken är förbi och om ingen flyttar kan verkligt djup vänskap uppstå.

Remus gamla vänner har rest till hundarnas himmel och en av dem, schitzun Jade sörjde han länge. Vi träffade hans matte och varje gång blev han lycklig tills han insåg attt Jade inte var med. Då slokade hela Remus. Han har skaffat sig en ny vän på gamla dar, papillonen Charlie, som jag har berättat om.

Mynta, Saffran och Cleo har sina vänner bland tränings och tävlings kompissarna. Inte illa det heller!

Så här års tränar vi förstås inte så mycket, men då har de ju varandra. En dag som idag,23.2, när det inte bara är smutsigt utan halt och jag inte vill gå ända till Humlegården och Gärdet, är det tur att det kan bli lek och bus ändå.


Remus på kurs

Remus har gått på sin första kurs i vardagslydnad. Det kan ju tyckas att det är väl sent för en snart femtonårig hund att lära sig något nytt, men det blev en kursplats över så han fick nöjet av att träna på egen tass. Han uppskattade det, han for fram och tillbaka som en unghund på vägen dit. Vi gick längs Brunnsviken till Norra delen av universitetet, en verkligt fin promenad. Han njöt av att få Frolic för att titta på matte, att strunta i andra människor och hundar och för att inte dra i kopplet. Han klagade dock över att det var kallt att stå stilla och han tittade avundsjukt på de andra hundarna som inte frös. Till råga på eländet hade jag glömt hans fina stickade tröja den sista gången.

Om man kan lära gamla hundar sitta vet jag inte, kursen gick inte ut på det, men man kan lära gamla hundar…

Remus är nöjd!


Nu är det kallt!

Det otroligt hala, isiga och ojämna underlaget har efter ett par dagars snöande blivit jämnare och lite mindre halt. Idag, 20.1 kunde vi ta en parkpromenad genom Observatorielunden, Spökparken och Tegnérlunden. Balrog, Remus och Saffran var med. Saffran har precis kommit över sitt höglöp, men Mynta är mitt i den mest attraktiva tiden. I dag träffade vi ingen av hundkompisarna, det var kanske för kallt, -9 grader.

Balrog och Charlie I går hade Remus stämt träff med Charlie, men eftersom tikarna löpte fick Balrog lov att följa med. Balrog är mycket förtjust i Charlie och Charlie uppfattade honom som en bärare av kärleksbrev från Saffran.

Dagarna innan gick vi till Gärdet, då var det Remus, Cleo och Balrog. Våra promenader där är lite speciella sen ett par år tillbaka. Det började med att jag hade rester av julmat som hundgodis. Ett par skator kom fram och slickade sig om näbbarna och undrade om de fick smaka. Det fick de och sedan följde de oss hela den promenaden. Men skator har bra minne, nu möter de oss så fort vi kommer till Gärdet och finns runt oss hela tiden utom när det kommer andra hundar. Då försvinner de men är genast tillbaka när vi är ensamma igen. Det är en härlig känsla att gå där mit i skatflocken, men det är klart att jag vet att det bara är för matens skull. En skata är annorlunda. Från det att Balrog var med kommer den och vill bli jagad. Balrog brukar springa efter en tre, fyra meter sen vänder han, men då kommer skatan och seglar bara någon decimeter ovanför och framför hans nos.”kom igen, skall vi inte leka?” De här senaste dagarna har det varit för kallt om händerna för godisutdelning så skatorna stannade i början på Gärdet för att invänta lite godis innan vi gick hem, alla utom Balrogs skata. Den följde oss som en hund hela rundan runt Gärdet, över en halvtimme. Den sista biten gick vi som vanligt mitt i skatflocken och då gjorde jag dem inte besvikna. Undrar just om nån kallar mig ”skatkärring”? Nu ser jag fram emot att löpen skall vara över och att vi kan gå våra promenader utan att behöva halka.


Året har börjat

Vi har börjat året aktivt. Den första dagen gick alla hundarna och jag en långpromenad genom Stockholms parker, Observatorielunden, Tegnerlunden och vidare genom Gamla Stan över Slussen och till söder. Det är stadsdel där jag hittar som sämst så jag tänkte orientera mig. Vi gick Katarinavägen och Fjällgatan, det var för min skull, och sedan Vita bergsparken, det var för hundarnas. Den väg ur parken jag hade tänkt gå blockerades av ungar som kastade smällare och när vi tog en annan väg ut hade jag villat bort mig. Av misstag hamnade vi i Fåfängan, ett härligt område tyckte vi alla, men jag hittade bara en väg ut, den vi kommit in. Det är tur att det finns människor som gärna hjälper till med råd och snart hade vi hittat ner till Stadsgårdskajen. Sen fuskade vi och tog T-banan från Slussen, en utflykt på 3½ timme.

Den 5.1 t.o.m. 8.1 har vi tävlat agility på husdjursmässan. Det är en härlig miljö, hundarna verkar lika förtjusta som barnen över att få se grisar, får, kor, hästar och illrar. En del av de djuren hälsar gärna på hundarna en del bryr sig inte om dem. Efter de fyra dagarna med en ovan miljö och koncentration på tävlingar var vi ganska trötta.

En del lopp gick bra en del slarvade jag och sista loppet var både Mynta och jag väldigt okoncentreade och det blev en disk. Det mest spännande var att Balrog tävlade i öppen klass. De andra klasserna var klass 3 och dit dröjer det innan han har kvalificerat sig. Han var spänd själv och han var oerhört uppmärksam på mig men pep av iver och glädje. Det blev fem fel i slalomingången annars felfritt men med tidsfel. Idealtiden var snävt tilltagen, här tävlade ju också Sverigeeliten. Men jag tyckte han var duktig, att kunna koncentrera sig i den miljön och femman var mitt fel. Det var en rolig helg.

I dag 9.1 tar vi det lugnt, vila behövs ju också.