Dagbok år 2008

Träning i regn

I går regnade det och var några grader över 0. Vi åkte till Vädby och gick till klubben. Balrog jobbade ändå bra! Vi tränade först lite fot, han behöver gå lite närmare mon fpt, så vi gick korta sträckor och jag var envis med, att han gick nära. Han behövde inte ligga någon lämgre tid, lite hänsyn till underlaget måste jag ju ta! Men vitränade stå, sitt och ligg i kort  följd och han tvekade inte !
Vid "rutan" har jag en utskickskon och en ruta på ömse sidor om den för att han ska bli uppmärksam på miitt tecken. I går tvekade han inte utan han sprang till rätt ruta. Fortfarande står jag inte så långt ifrån och visar på rutan innan jag skickar till konen. Men det ska fungera bra innan jag försvårar det hela.
Vi tränade apporteringsdirigering. Här har jag em utskickskon och istället för apportbockar finns det bunkar som man kan lägga godis i. Han springer nu till konen innan han väntar på min anvisning, och den här gången gick det perfekt.
Metallapporten tog han efter en stunds tvekan men hoppade villigt med den i munnen!

Det känns som att vi hela tiden tar steg i rätt riktning!

December

Nu kommer det att bli lite tätare uppdatering av dagboken för jag skall försöka klara av att skriva utan mellanhänder.

Det har hunnit hända en hel del.

Hösten har varit mild och regning och grå, men Balrog har tränat på.

I slutet av november fick han uppleva verklig kärlekslycka när Iddi (Whispering Valley Hennesy Dream) kom för ett planerat giftemål. förälskelsen var ömsesidig, det var härligt att se! Nu hoppas vi alla att det blir valpar ockkså!

Träningen är verkligen rolig, men det är långt kvar tills han kan tämkas tävla, Sittande i grupp är nog ok, men platsliggandet med störning av att domaren och tävlingsledaren går serpentin mellan hundarna har vi inte ens prövat än. Det är kallt att ligga i fyra minuter i det här vädret, vi får vänta på våren. Fotgåendet kan alltid bli bättre, "dum-dum"-rutan gör honom iblan förvirras, först ska han stå under gång, efter att ha tränat sitt till trean, medan jag ensam går runt en kvadrat. Sen är det sitt, skulle jag inte stå?, sen är sista uppgiften ligg. Vi tränar det utan lång march för att få honom att förstå först stå, sen sitt och sist ligg, Rutan och apporterinsdirigeringen förvirrar honom ocksä. I båda fallen ska han först springa u till en kon och sen antingen vinkelrätt till rutan eller i 45 graders vinkel till en apport. Vi började med att visa att det fanns godis vid konen och då sprang han lätt ut, men när vi tog bort det, tyckte han att det var närmare att sneddda till målet! Då tränade vi bara utskick till konen och nu springer han dit och stannar. Det stora sorgebarnet är fortfarande metallapporten, men mutad med torkan leverpastej kan efter moget övervägande, ta den och hoppa med den.

Vi jobbar vidare och tänker under tiden på Iddi!


Hösten närmar sig

Nu börjar höstens vardag för oss. Det kommer att betyda långa promenader, en hel del träning och en del jobb. Nu, sen jag flyttade, har jag förhandlat mig till, att få ta med mig alla fyra hundarna till jobben. De skulle annars behövt vara ensamma alldeles för länge eftersom vi fått längre resväg. De har aldrig fått vara med så mycket tidigare, så de är jättenöjda! För mig är det en härlig känsla, att vi alla är trötta, när vi kommer hem. Inga pigga och utvilade hundar som hoppas på något roligt när jag kommit hem och är trött.

Balrog har börjat träna till eliten, han verkar tycka om de nya momenten. Metallen har han tagit nu, när han får hoppa med den! Den tog han inte i slät apportering. Han har en godisskål bakom konen, som han ska skickas till vid rutan och apporteringsdirigeringen, han vet att den står där ännu så länge och han har bråttom dit. Han vet också att det ligger en boll i rutan och han springer glatt dit. Vid apporteringen har han synliga matskålar med godis i rätt skål och så här långt fungerar det bra. ”Dum-dum-rutan fungerade direkt!

Nu kommer jag att fortsätta satsa mest på lydnaden med Balrog, han ska ju vara lite rädd om sin skadade led. Mynta ska få träna agility, hon älskar ju att både träna och tävla, och även om hon är pigg nu, vi har lyckats med ett par nollade agilitylopp i trean i år, blir hon tolv år i november….

Cleo tävlar hellre än hon tränar. Hon lyckades bli trea på uppland dm i agility och det är hennes bästa prestation i sommar.

Saffran har löpt under de bästa tävlingstillfällena, så hon har unga resultat att skryta med.

Vi har ju tävlat en del agiliy, men eftersom jag agerar lite osäkert på banan, får vi ofta tidsfel. Det har ändå blivit en del placeringar, särskilt Balrog, som bara är i tvåan, har lyckats med att både vinna och ta en hel del andraplatser.

Men, som sagt, nu tar vardagen vid….


Vi har rest igen.

Vi har haft en semestervecka i norrland.. veckan inleddes med en tvådagars tävling i Borlänge. Det ösregnade hela lördagen och våta hundar och jag, som dränkt katt, övernattade i ett härbre på Sifferbo camping. Det var lycka, att det inte regnade hela söndagen. Tävlandet gick bra, hundarna är duktiga, men jag lyckades sabotera deras lopp genom att halka omkull i leran. Inte i alla lopp, Balrog nollade med som bäst en 6:e placering.

Norrland bjöd hundarna på strövtåg på myrarna och mig på hjortronplockning- resor upp till fjällvärlden och till andra sevärdheter bjöd mig på underbara upplevelser. Veckan avslutades med tävlingar i Åsele och Strömsund. Mynta och Saffran hade börjat löpa, men Cleo fick sin hittills bästa placering i klass 3 med en 3_e placering och Balrog lyckades igen komma 2:a trots min långsamhet.

När vi kom hem, hade jag ett samtal på telefonsvararen, som fick mig att genast ringa upp. Gunvor, Birks matte, (Birk var son till Crazy och 15,5 år gammal) som talde om att Birk rest till hundarnas himmel. Han hade varit dålig fyra dar men veterinären ingav hopp- Birk blev snabbt svagare och en tidig morgon, när han låg hos matte i sängen, sträckte han tassen till matte och somnade in. Visst grät jag, han var också den sista av Crazys valpar, men Gunvors berättelse var också ljus. Birk hade haft ett mycket bra liv och fick ett vackert avslutande av livet. Nu möts han i hundarnas himmel av sin syster Ronja.


Balrog tillbaka på banan

Det har tagit längre tid för mig att komma igen efter min utmattande livssituation än jag förväntade mig. Kanske kommer aldrig all ork tillbaka, men vi har i alla fall tränat en del.

Balrog tränar lydnad och lite agility, han är så positiv till all träning. Momenten i lydnadskallass 3 är svåra, både att träna och tävla när jag inte ser, särskilt rutan och fjärdirigeringen. Vi tävlade lydnad i Åsele och fick 221 p. Balrog var härligt glad hela programmet, så glad, att han väckte publikens beundran. Rutan såg jag förstås inte och det blev en nolla och metallapporten avstod vi, han har tvekat alltför mycket vid gripandet, han har riktigt gråtit.

Rutan försöker jag för tillfället träna genom att skicka honom framåt och stanna efter den markerade frontlinjen i stället för att första konernas fyrtal. Det kan kanske fungera.

I agility har han en seger utan tidsfel, han är gärna nära mig så hans tid blir beroende av min snabbhet.

Nu har sökgruppen semester men alla hundarna hade kommit långt innan vilan. Gaya har inte börjat träna markeringar än, men går ut på dolda figuranter med stor glädje och säkerhet. Figo, som är skallhund har börjat skälla på en passiv figurant. Hitta dem har aldrig varit något problem. Fifi markerar med rulle och gör perfekta slag. Balrog har haft en svacka, han har inte velat gå ut, men efter tydliga dyk-upper har det gett sig och han markerar och går hela 50 meter till figuranten.

Vi har varit i norrland och tävlat och det är härliga, positiva arrangemang. Glad stämning bland publiken, som kan applådera ett diskat lopp, som ändå varit bra! Fina samtal och nya kontakter blir bonus på tävlingarna.

Mynta har lyckats med två nollade lopp i hopp trean.

Just nu är det för varmt att träna, men vi är igång!