Dagbok år 2009

17/12 I väntans tider!

Nu väntar vi och hoppas på valpar! Det är Kelli (Arvslindans Galadriel) som är huvudperson. I fredags kom hon till oss från Sala för att vi på luciadagens natt skulle åka till Junsele. Tåget tog oss till Långsele, det var en resa på sex timmar och med trevligt sällskap, så det blev inte mycket sovet. Vi delade den lilla kupén med en rottweilertik och en tibetansk spaniel, båda skönheter som varit på utställning.
I Långsele möttes vi av Scoobys "gammelmatte" Lisbeth. Vid tvåtiden på natten kom vi fram och tyckte att Scooby och Kelli skulle få hälsa på varandra. Det blev en kort kärleksdans som ledde till själva kärleksakten. Det betydde 25 minuter i kylan....
Det blev ett nytt kärleksmöte mitt på måndagen också, men nu inomhus.
För mina hundar blev väl inte resan så upplevelserik, en del fina promenader i snön var nog höjdpunkterna för dem.
Balrog och Scooby kan umgås alldeles nära varandra utan att på minsta sätt spänna sig eller utmana den andre trots att den vackra Kelli, som båda tyckte om, är mitt ibland dem! Det känns väldigt bra med sådana hanar.
För mig var det en mycket fin vistelse med intressanta samtal och trevlig samvaro. Dessutom blev jag bjuden på god mat.
Måndag natt var det dags för hemresa med tåg från Långsele som avgick vid midnatt. Återigen med trevligt sällskap. Den här gången reste vi tillsammans med en ammstaff och en papillonblandning, så det blev inte mycket sovet då heller.
I går reste vi hem med Kelli till Sala. Där är det alltid lika roligt att träffa Kellis döttrar, Glimma och Assa.
Nu väntar vi och hoppas. En av kennel Keramets tikar, Jill, födde fem valpar i går morse. Hopas att Kelli också kommer att göra det i början på februari!

24/11 vinter.....

Om inte snön kommer till oss, får vi komma till den. I tisdags tog vi nattåget norrut och hittade så småningom vintern. Ett vackert landskap med snötyngda granar,där det var som att vistas i ett sagoland.
Hundarna var mycket nöjda. Saffran, Cleo och Balrog sprang lyckliga omkring i snön medan Mynta uppträdde mer värdigt. Saffran och Balrog passade också på att njutningsfullt rulla sig.

För första gången i mitt liv badade jag i en isvak! Det krävdes bastu för att jag skulle våga, men då blev det tre dopp i vaken. En verkligt härlig upplevelse!

Vi kom hem i måndags morse. Vi delade den lilla kupén med en greyhound, en basset och en stor spets. Alla sov, både människor och hundar, men vi hittade inte de allra skönaste sovställningarna, så vi var trötta hela dagen efter resan.

Nu ska vi få några lugna, vilsamma vardagar.

 

17/11 Ljus i höstmörkret!

Vi har utnyttjat Balrogs "umgängesrätt" och hälsat på familjen i Påskalavik. Den här gången stannade vi längre, vi kom på torsdagen och reste hem i lördags. Det blev två härliga dagar! Fredagen bjöd dessutom på sol och då tog vi en skön långpromenad. Iddi löpte, höglöpet var över, men hon och Balrog hade tänkt sig en liten kärleksdans. Inomhus hade Balrog sin "kondom" och Iddi hade tikskydd, men ute var de "nakna". Vi fick passa dem, de fick vara kopplade, men försökte lura sig till en stund tillsammans när vi släppte koncentrationen. Trots det tror jag, att de också njöt av promenaden.
Albus och Ariana är verkligen välartade barn, pappa har all anledning att vara stolt! (bilder finns på "Svenssons tassavtryck" i bloggen 14/11, länk finns på min hemsida under länkar).
Förutom intressanta samtal och mycket god mat hos familjen Svensson fick jag träffa deras goda granne Lotta, hon som är matte till Albus. Han har verkligen ett bra hem! Han och Ariana kan träffas och leka och de trivs verkligen tillsammans!
Under besöket fick mina papilloner också umgås med fyra mittlar. Härliga hundar.

Onsdagen innan vi reste var Balrog för första gången på café, vi fikade tillsammans med Petra, Charlie och dobbisen Esther. Charlie är ju en gammal kompis och han och Balrog blev glada över att ses. Petra och jag hade också väldigt trevligt tillsammans och Esther låg och begrundade världen.

I slutet av oktober hade hundarna semester medan jag var på besök i  USA. Det besöket gav mig också ett ljus inombords som lyser igenom novembers gråhet. Hundarna hade det också bra, det märktes när de kom hem!

Nu, innan snön kommer, ska vi börja träna lite lydnad igen, just nu är det mest apporteringsdirigeringen som förvirrar.

Andra ljusglimtar är sökträningen. Hundarna är duktiga. Vi har börjat lägga figuranter nära stigen på hundens tillbakaväg och de fungerar utmärkt!
Spåra kan vi göra även sen snön har kommit!

5/10 Balrog på bruksläger!

Det är svårt att säga vem som njöt mest, Balrog eller jag! Klart är, att vi nog uppskattade olika delar av lägret. Han tyckte att det var roligast när han fick träna och jag uppskattade samvaron med de andra hundägarna.  Det blev sena kvällar för det var svårt att slita sig ifrån det trevliga sällskapet. Till midnatt var jag oftast i säng. Mornarna fick bli ganska tidiga, för jag ville gå en ordentlig promenad så att de andra hundarna också fick ha det lite roligt. De var med ut till träningsplatserna men där fick de vänta i någons bil och det är väl inte så roligt. Mynta fick i alla fall träna lite sök när det blev tid över. Det var roligt att se hennes glädje och att hon hade kvar sina kunskaper!

Det var ett bruksläger med 20 deltagare och förutom Balrog deltog två dobermän, resten av hundarna var Camilla Bergs Ullhedenhundar, teruren och malinois. Det var Camilla som anordnade lägret på Barnes Ö.
Vi kunde välja mellan att träna sök, lydnad eller skydd. Vi valde spår och lite sök. Sök valde jag åt honom mest för att få nya ideér till vår egen sökgrupp. Spåret valde vi för att verkligen få träna och lära oss. Skyddsfiguranterna tyckte att det varit bra om vi valt skydd, de såg fram emot ett litet lätt angrepp, men vi missunnade dem det....

För mig var det extra roligt att få återse hundar som jag sett som valpar hemma hos Camilla. En av dem visade i början en mycket stor osäkerhet. När lägret var slut visade hon en glädje och leklust som hon helt tycktes sakna från början. Det gav oss stor glädje!

Spårträningen var verkligen givande. Det finns olika tankar om spår, dels den tradirionella och den, för mig, nya, som bygger på internationella krav(IPO). Det krävs där en större nogrannhet från hunden, man vill att den ska nosa i varje fotsteg. För att nå det målet börjar man med att lägga en godbit i varje steg. Man visar hunden godiset och håller emot i kopplet så att den verkligen äter varje godbit. Sen försvårar man genom att glesa ut godiset till vartannat och vart tredje steg. Balrog hade nosen i marken hela tiden och gick i spårkärnan, han tog räta vinklar utan tvekan och hade ibland godis i vart tredje steg. Vi tränade också spårupptagning och ingen av hundarna hade någon svårighet med det. Alla hundarna lärde sig verkligen snabbt! Nu får vi stanna upp och befästa det här innan vi går vidare med längre mellan godiset och fler apportpinnar.

Till skillnad från oss människor, lekte inte hundarna med varandra, men respekterade varandras närhet vid möten och träning.

Vi åkte buss till lägret, men vi skjuts med bil ända hem.

Några av deltagarna bor i Stockholms närhet och vi har pratat om att träffas och träna tillsammans.

Den här helgen har efterlämnat en känsla av glädje och mersmak!

 


 


 

12/8 Semester!

Agilitytävlingar var inplanerade till 8-9 augusti och jag tänkte ta semester i Västerbotten några dagar innan. Tävlingarna blev inställda, men inte semestern!

Saffran och jag har simmat både tillsammans och var och en för sig. Saffran jagar vågorna som hon skapar själv och glider sen njutningsfullt fram i vattnet. Cleo och Balrog begriper inte det roliga, men försöker följa efter. När vattnet går upp till magen rusar de frusterade och frågande upp på land medan Saffran fortsätter att njuta av simningen.
Vi simmade tillsammans också och då följde hon mig, det var verkligen roligt!

Alla var vi ute på olika myrar. Mynta gick nära mig och jag letade hjortron, de andra hundarna sprang glatt omkring och jagade varandra. Alla blev vi jagade av myggen.

Vi följde också med på långa bilturer genom ett naturskönt landskap, ända upp till Adolfström nära fjällvärlden.

Trots besvikelsen över det uteblivna tävlandet blev det en vecka med härliga upplevelser!

 

29/7 Besök hos släkten...

På kort tid har jag varit på Lidingö och träffat Myntas kullbror lille Mej (Arvslindans Mejram), i Påskalavik och träffat Balrogs "fru" Iddi och deras gemensamma barn Ariana och Albus och i Sala där Balrogs kullsyster Kelli och hennes barn Vips, Glimma, Assa och Asparagus finns.

Lilla Mejs matte Ingrid och jag var bjudna på lunch till Gunvor och Ingemar, Birks matte  och husse (Birk var morboro till Mynta). Lille Mej och Birk var mycket förtjusta i varandra och Mej letade förhoppningsfullt efter honom, men Birk är i hundarnas himmel och Mej gav upp. Det är 11 är sen jag träffade Mej och han kände igen mig, och det gjorde mig glad, men han visade mycket tydligt att det var sin matte han älskade. Det blev en verkligt fin eftermiddag med god mat och trevlig samvaro och inte minst glädjen av att se en glad och lycklig liten hund!

Ariana och Albus fyllde sex månader dagen då vi hälsade på. De har blivit stora och, tycker jag, verkligen fina!
Reneth och Leffe mötte vid bussen i Påskalavik, Leffe gående med Ariana och Reneth på sin tjusiga scoter FRIIDA med Iddi i en springer. Iddi är verkligen följsam och verkar också tycka om att springa bredvid. Hundarna blev mycket glada över att träffas, men när Balrog gjorde en liten manlig framstöt fick han nej. Hans dotter blev upprymd av att få lite uppmärksamhet av sin pappa. Ja,det blir ju lite långt mellan umgängestillfällena och det är inte pappas fel!
Vi satt i trädgården och fikade och runt oss sprang 14 hundar. När alla hälsat på varandra och Cleo, Iddi och Ariana satt sig hos mig och Reneth i soffan, lufsade Balrog och mittelhanen King omkring tillsammans och såg ut som om de diskuterade livets väsentligheter. Kanske hade de läst sportsidarna om löpning tikar...
Lille Trassel en Mittelvalp på snart 8 veckor fick mitt hjärta att smälta! En liten björnunge att hålla i famnen!
Efter den mycket ggoda middagen kom Albus på besök, en härlig kille som också visar att han har stor  lust att lära sig en hel del!
(Det finns några familjebilder under länken /Svenssons tassavtryck/  blogg /25/7, jag har inte lärt mig lägga in bilder ännu).

Det tredje besöket var i Sala och Kelli och hennes barn välkomnade oss glatt! Alla hundarna är verkligen positiva och glada! Glimma var lite extra intresserad av Balrog, hon tycker nog att hon är värd att uppmärksammas!
Efter en god  lunch och en kraftig regnskur åkte vi till brukshundklubben och tränade. Kelli och Vips är jätteduktiga! Ellen tränar Glimma och jag blir imponerad av deras samspel! Assa visar en enorm arbetslust, det kommer attt bli roligt att följa dessa kommande stjärnor i deras utveckling!

Sommaren fortsätter och vi tränar lydnad, det går ganska bra, men annars är det väl på sommaren man ska hälsa på släkten!

7/7 Agilitytävlingar i Piteå

Vi gick till centralen i sommarhettan kvällen 2/7 för att ta nattåget till Vännäs. I Ljusdal blev vi ensamma i kupén efter att ha haft trevligt sällskap och samtal  som pendlade mellan möjligheten att öppna ett hästpensionat till mysterierna med livets uppkomst och universums oändlighet. Vännäs mötte oss med ett betydligt svalare väder och en grå himmel.

Agilitytävlingarna innebar många diskningar, inte bara för oss för det var ovanligt svåra baner. Minsta lilla misstag ledde till diskning och jag gjorde en hel del sådana. Hundarna gör verkligen så gott de kan, men när matte sviker.......Cleo gjorde ett felfritt lopp med tidsfel och Balrog lyckades vinna en klass helt felfri.
Det var som vanligt roligt att återse gamla vänner och att träffa nya! Det är inte det minst viktiga med tävlingsdagarna, att ha trevligt med sina medtävlare!

Höjdpunkterna på fredagen och måndagen var för mig att åter få uppleva Vormforsens vilda skönhet,och för Saffran att få simma så mycket hon ville. Hon glider njutningsfullt fram i vattnet och man blir lycklig av att bara titta på.

Vi hade trevligt sällskap också på tåget hem och det gör ju resan betydligt kortare...
 Det regnade när vi kom hem i morse och det gör det nu också, men vi tycker det är skönt att bara ta det lugnt.

15/6 Kort rapport från KM i Väsby.

Det regnade. Det regnade som tur var inte hela dagen, så vi kom i alla fall fram till klubben alldeles torra. Vi fick åka bil med Ulla och Maya från Sollentuna och det var både skönt och gav en trevlig pratstund.
Hundarnas burar hade regnkläder av uppklippta sopsäckar, så de fick vila torrt och varmt. Det var nog hundarna nöjda med, annars hade de en del att klaga på, mig till exempel. Mynta var nöjd med vårt första lopp i agilityklassen där vårt samarbete ledde till seger. I hoppklassen klagade hon, med rätta, på en "missvisande" matte som orsakade henne en diskning.
Cleo och Balrog var överens om, att matte inte har fattat, att på tävling ska det gå fort och då ska man inte slösa tid på att ta kontaktfälten! Balrog blev fyra i agilityklassen och Cleo sexa. I hoppklassen kom Balrog tvåa och Cleo femma. Klubbmästerskapet räknades på den sammanlagda prestationen, Balrog fick en andra plats, Cleo en fjärde och Mynta en sjätteplats.
Saffran tävlade inte, jag orkar inte springa med fyra hundar när det bara är 20 startande ekipage och Saffran är den som jag tror saknar tävlandet minst. Hon fick i stället vara ute och träffa trevliga människor och hundar när de andra vilade, och den sociala samvaron njuter hon av.
Det regnar fortfarande och vi väntar på sommaren.....

2/6 Norrlandstävlingar.

Agilitytävlingar i Norrland är mycket trevliga arrangemang. Det är färre deltagare och det innebär att man inte behöver använda två banor samtidigt. Det är skönt för mig att slippa oroa mig för att mina starter ska kollidera. På större tävlingar har det hänt, att jag har behövt hålla två olika banor i huvudet samtidigt och det klarar jag inte. När det inte är så många srarter orkar också publiken engagera sig i de övriga medtävlarnas lopp och man är inte snål med applåderna!
Vi har ju inte tränat så första dagen i Skellefteå behövde jag för att komma igång och kunna hjälpa hundarna med att hitta rätt väg på banan. Hundarna har varit mycket duktiga, men jag vågar inte springa så snabbt för då kan jag ju snubbla på ett hiner. Det har hänt flera gånger tidigare och då har Mynta visat att hon skäms över sin matte. Alla hundarna har gjort flera felfria lopp men jag har orsakat dem tidsfel. Det viktigaste har varit att se deras glädje!
I Umeå blev tävlandet mer äventyrligt. Mynta var mycket ivrig i sitt första lopp och vi missförstod varandra så illa, att jag trampade henne på tassen. Hon fortsatte i full fart på tre tassar, jag såg inte det, men det gjorde domaren och Mynta fick lämna banan. Det kändes i hjärtat att se hennes besvikelse....
Smärtan i tassen gav sig och Mynta fick till sin glädje fortsätta att tävla.
Cleo fastnade med en tass överst på A-hindret. Hon skrek men tog sig loss och kom ner. Hon ville fortsätta banan, men vi lät henne vänta men eftersom hon inte haltade fick hon en omstart. Då vägrade hon ut sig på A-hinret men tog det till slut. Då jublade publiken! Det värmde!
Mellan loppen erbjuder tävlingarna  social samvaro och den är inte minst viktig! Det är verkligen roligt att återse gamla bekanta och att göra nya bekantskaper!

Veckan i Norrland har också bjudit på härliga turistupplevelser. Mäktigast är det att se det vilt forsande vattnet i Vormforsen. Det är den oreglerade Vindelälven som ger upphov till den upplevelsen.

Nu är vi hemma, vi kom hem igår morse, och vi är fortfarande trötta. Det ger inte så mycket sömn att sitta på nattåget, men både resan upp och hem har varit mycket bra med trevliga reskamrater. Nu ska vi vila upp oss och sen ska Balrog få träna lydnad igen.

17/5 Skator

Hundarna och jag har olika uppfattningar om skator. De är retsamma tycker hundarna. När vår balkongdörr är öppen hoppar en skata omkring på räcket, tills någon av hundarna rusar ut och jagar bort den. Balrog tror att de vill sabotera hans lydnadsträning. När vi tränade rutan lade jag en liten boll av skumplast i den för att locka honom att springa dit och hämta den. Skatorna tyckte också om bollen, kanske används den som näbbkudde, så när jag ställde ut rutan satt en skata på lur för att hinna ta bollen innan Balrog skulle hämta den. Då lade jag dit ett tomt lock som jag lade godis i  när han var framme. Skatan satte sig mitt i rutan och väntade. När jag kommenderade "rutan" jagade Balrog först bort skatan innan han lade sig. Det skulle fungera bra, om jag kunde förmå en skata att hjälpa till på tävling, men det är nog omöjligt. Nu tränar vi rutan på klubben. Apporteringsdirigering skulle väl gå bra att träna? Gräsmattan framför huset blev träningsplats. Det gick bra ett tag, men snart visade skatorna vägen även nu, genom att sätta sig bakom rätt apport. Sabotage tycker Balrog, smart tycker jag. Det är roligt med kloka djur, jag beundrar verkligen skatorna!

10/5 Livet går vidare.

Det är nu tio dagar sedan Pixie lämnade oss. Nu börjar ändå livet gå vidare. Tankarna på Pixie innehåller allt oftare minnen av all glädje hon gett oss.
Albus har erbjudit Pixies familj tröst och nu har han flyttat dit. Det känns väldigt bra för oss alla.

Förra söndagen tävlade Balrog och jag agility i Ågesta. Det skingrade tankarna.  Vi åkte hemifrån långt innan vi hade behövt och hann se både Balrogs systerson Vips och vår kompis Maya tävla ettan. Vips erövrade sin första "pinne" och Maya gjorde bra lopp även om hon inte var tillräckligt snabb. Balrog klarade ett nollat lopp trots att jag gjorde några misstag som bromsade hans fart.  I det andra loppet blev han diskad. Han vände i en u-formad tunnel eftersom han såg mig stå kvar vid ingången. Vi var trots det nöjda båda två! Det blev en skön dag med många möten. Dels  med Carinaa och hennes hundar, dels med Ulla och Maya och dels med alla andra både bekanta och obekanta människor och hundar.

Veckan i övrigt har bjudit på arbete, promenader och lydnadsträning. Balrog och jag kämpar på.

2/5 Sorg

Reneth ringde mig i går kväll och berättade att Pixie (Angelina) har rest till hundarnas himmel. Hon hade en missbildad ryggrad. Enligt veterinären är det en mycket ovanlig, slumpmässigt uppkommen, missbildning. Just känns bara stor sorg.

1/5 Vårvardagar

En månad av vårdagar har förflutit. Vardagarna har bjudit på långpromenader men också på träning. Balrog har tränat sök och lydnad. De moment som verkar svårast för honom är apporteringsdirigeringen och, förstås, metallapporten. Nu tror jag, att han har börjat förstå, att han måste titta noga på vart jag pekar och inte bara springa ut och ta den apport som han får syn på först. Visst, jag står nära honom och visar tydligt, men det går framåt. Metallen tar han efter att ha fällt en tår och funderat över om det är värt besväret. Han får godis när han hoppat tillbaka med den. Vi kämpar på! När vi tränade med Gunilla och Yoline och Kala i onsdags , tyckte jag, att han var duktig. Han jobbade bra trots att båda tikarna löpte.
Mynta har tränat agility och då är hon
 lycklig!
Alla hundarna har fått spåra och då är alla lyckliga. Vi var i Ängsjö med Figo och hans matte Carina i onsdags  eftermiddag, efter lydnadsträningen, och när vi lagt spåren fikade vi. Det var underbart att sitta på en sten i skogen omgivna av blåsippor och vitsippor! Då smakar smörgåsarna underbart!
Cleo och Saffran hade bekymmer vid vinklarna i spåren men klarade ut det till slut. Balrog, Mynta och Figo arbetade bra

Raden av vardagar har avbrutits av såväl arbete som nöje.
Den 22/4 reste Saffran, Balrog och jag till Karlstad. Mynta och Cleo var hos Figo och hans familj i Kalhäll. De började sin semester redan kvällen innan.
Besöket i Karlstad var bara för min skull och jag  njöt. Hundarna fick umgås med en katt som helt lugnt satt och tittade på dem. Båda två insåg att katten var  ofarlig och orädd och samvaron fortgick under ömsesidig respekt. Balrog var mycket nyfiken på lilla Elias, tre månader, och dristade sig till att nosa på hans fötter.

Alla hundarna och jag var bjudna till Ingegärd och Josephine´s kennel. De lekte med alla Ingegärds hundar i  deras trädgård och hade jätteroligt! Vi tvåbenta njöt av kaffe i solskenet. För mig är det särskilt roligt att träffa Remus´ dotter Molly och Balrogs pappa Moses.

Trots att Balrog inte tränat agility ska han tävla på söndag, 3/5, i Ågesta. De har bara klass 1 och 2 så klass-3 hundarna får bara vara publik. Där får vi träffa hans syster Kelli och hans syskonbarn Vips, Glimma; Azalea och Asparagus. Det ska bli spännande!

3/4 Påskalavik!

Ännu en resa till Balrogs "fru" och barn! Vi började dagen lika tidigt som för en månad sen och gick, som då, hemifrån kl fyra. Staden var mörk, men inte tyst. Den sköna, men bullriga, vårstädningen av gatorna hade börjat. Mynta och Saffran lämnades för sin semsterdag och Cleo, Balrog och jag fortsatte till centralen.
Den här gången var det resans första etapp, den mellan Stockholm och Katrineholm, som bjöd på  social samvaro. Vi delade kupé med en tvåbarnsfamilj och fördrev tiden med trevligt samspråk. När SJs ledsagarhjälp inte fungerade, var det den här familjen som hjälpte mig att hitta rätt spår till Linköpingståget.
Vi kom så småningom fram till Påskalavik och där mötte Reneth oss med bilen.

Iddi blev glad åt att träffa Balrog, och den glädjen var ömsesidig! Cleo var väl inte fullt lika välkommen, men hon fick så småningom t.o.m. vara nära valparna. Jaffa och Chi, Reneths andra hundar, blev glada och tyckte nog, att det var viktigare att prata med dem, än att kela med de där små krypen. De blev faktiskt utvisade för att inte ställa sig ivägen, när Reneth ville fotografera.

Mötet med valparna var ju höjdpunkten, och vilken höjdpunkt! De är härliga! De blev mycket glada över att få besök och vi välkomnades med pussar och kel! Albus var extra nyfiken på sin pappa. Reneth trodde att han har saknat en manlig förebild.
Pixie, Angelina, var fortfarande den busigaste och en liten tjej, som kan finna lösningar och utväger, när det kniper. De större syskonen kan inte känna sig säkra på att de ska kunna erövra hennes skatter. Hon kan rädda både pinnar och bollar undan deras attacker. Ariana är kelig, nyfiken och klok. Hon vågade gå uppför Reneths ramp som består av galler, modigt! Albus är fortfarnade den keligaste av dem även om han verkligen också kan busa! Alla tre är verkligen mycket söta och de kan nog  bli tillräckligt vackra för utställningsringen.
Albus visade inte bara Balrog sitt intresse utan han tog också mycket kontakt med mig. Det var nära, att han hade åkt med mig hem....om inte förnuftet satt stopp. Honom skulle jag vilja ha...

Det var också roligt att få träffa Pixies nya matte. Det är ingen tvekan om att Pixie kommer att få det bra! Hon rusade, verkligen mycket lycklig, sin matte till mötes, när hon kom in genom grinden. Det var en glädje att se!

Iddis husse, Leif, var snäll och bjöd på en trevlig resa till Blomstermåla.

Hemresan gick bra och sen var det skönt att krypa till sängs och somna med tankarna på en mycket fin dag!

27/3 Vinterdagar, vårdagar och vardagar.

Vinterdagar, och "snöyra" papilloner rusar och busar, plöjer genom snön och försöker åka kana på rygg. Sådana dagar blir det inga långpromenader, eftersom  kramsnöns bollar på hundbenen sätter stopp för deras framfart, de kör helt enkelt fast.
Vårdagar, och våryra hundar får glädjespring i tassarna!
Vardagar, och lite frusna och smutsiga papilloner försöker få ut det bästa av långpromenaderna.

Vi har hunnit med en hel del promenader, som gått både genom  grönområden, där de kan springa lösa, och genom stadsgator med mycket intressant att nosa på. De långa promenaderna har tagit mellan tre till fyra timmar, och efter dem är vi skönt trötta.

Ett besök i Sala har förgyllt en vardag. När vi kom, visade lilla nya Chick, att hon inte uppskattade besöket, men efter en runda i snöig skog med alla Carinas valpar och, förstås, de stora hundarna, var alla glada! Valparna gillar verkligen att springa i snön. Det är alltid lika roligt att få hälsa på hos Silverängens kennel!

I onsdags tränade vi på brukshundklubben för första gången på länge.
Gunilla, Alice, Yoline och Kala hämtade oss vid stationen. Planerna var leriga och det var kallt. Leran frös till is i Balrogs päls, men han kämpade ändå. En hel del moment gick riktigt bra, men när Gunilla lade ut apporterna för dirigeringsmomentet, ville han springa förbi konen och direkt till apporten.
Vi har också spårat ett par gånger och nu börjar hundarna bli riktigt duktiga!
På söndag blir det sök! Det ser vi fram emot!

6/3 Det var ett äventyr!

Gårdagen var faktiskt ett äventyr! Höjdpunkten var Balrogs möte med sin "fru" och sina barn. Det var som om Iddi gett honom adressen, för vi hade nog hittat tack vare honom, även om Peder inte hade mött oss vid bussen i Påskalavik. Sista biten drog han verkligen i kopplet och gick utan tvekan in genom rätt grind. Iddi mötte honom med glädje och bjöd upp till dans! Cleo var inte fullt lika välkommen. Balrog däremot fick komma in i valprummet. Han fick ta emot en liten puss av sin dotter Ariana, men kom valparna för nära honom, gick Iddi helt enkelt emellan. Balrog förstod piken, fast den var fin, och han höll därefter ett respektfullt avstånd till sina barn.
Ariana var nyfiknast, hon kom rusande för att undersöka sin pappa och mig. Angelina var busigast, hon tog tag i Iddis bakben och "kampade" med det. Iddi talade lugnt men bestämt om för henne, att mammas bakben inte är någon leksak. Albus var keligast, han njöt verkligen av att bli smekt. Vem var sötast? Alla!!!
Det var en njutning att få se dem, att få hålla i dem, att bli slickad och lite tuggad på.
Även om tiden hos dem var kort hann vi äta en härlig lunch, festa på kaffe och hemlagad äppelkaka, som Peder lagat och låta Iddi, Balrog och Cleo leka i trädgården.
Resorna var också ett äventyr. Vi gick hemifrån genom ett mörkt och tyst Stockholm klockan fyra på morgonen. Mynta och Saffran skulle lämnas för en dags semester. Vi andra gick vidare till Centralen. För att komma till Påskalavik med hund blev det tre tågbyten. Det gick bra, trots att SJs ledsagartjänst inte var att lita på. Det trevligaste på ditresan var en 20-minuters promenad i Västervik.
Hemresan började med en mycket trevlig bilresa med Reneths bror till Blomstermåla. På tåget därifrån till Linköping kom Tyson med matte och satte sig mitt emot oss. Vi började prata och det visade sig då, att vi skulle med samma tåg till Stockholm och hade dessutom platserna bredvid varandra där. Vårt tåg blev försenat, vi låg 10 minuter efter tidtabell och hade bara 8 minuter för tågbytet. Konduktören meddelade att X2000-tågen inte gärna väntade in de obetydliga regionaltågen, men vi skulle försöka köra in tiden. Det blev otroligt spännande, nästan framme fick vi stoppsignal, skulle vi hinna? Vi som väntade blev nästan som fnittriga tonåringar...Framme, vi rusade över perrongen och kastade oss på tåget precis innan det började rulla mot Stockholm!  För mig var det tur att jag bara kunde följa efter Tyson för att komma rätt. Den resan gick fort med trevlig samvaro med flera medpassagerare.
När jag hämtade Mynta och Saffran, fick jag höra att det hade gått jättebra och att de nästan var alltför väluppfostrade! De var välkomna tillbaka!

Det här är inte det enda roliga som hänt i veckan. I lördags fick jag följa med Carina Kjellin till Kaj Gänger. Hon hade fått chansen att köpa en tikvalp från kennel Caratoot´s som sen flera år är en av de vinstrikaste kennlarna vad gäller utställningsresultat. Självklart satt jag på golvet och lekte med skönheterna och Carina tackade, lika självklart, ja till valpen. På måndag 9/3 flyttar hon till Silverängens kennel. Det ska bli spännade att få följa hennes utveckling.

 

24/2 Det snöar!

Äntligen är det vinter i Stockholm! Härligt! Fulla av vinteryra far papillonerna genom snön, det är en glädje att se dem! Men visst, myntet har en baksida. Gatorna täcks snart av smutsigt slask och jag klarar inte av långpromenader med fyra hundar som i kramsnön blir så fulla av snöbollar att de inte kan gå, vi nöjer oss med snöbuspromenader på nån timme.

Vi tränade sök i lördags. Hundarna arbetar verkligen bra, även om det återstår en del tills de skulle kunna tävla, men de tycker om att jobba! Efteråt blev vi hembjudna till Figo på rostat bröd och hemlagad marmelad. Figo, som är kastrerad, friade till Saffran, som löper, efter konstens alla regler. Balrog visade ingen svartsjuka, han är rätt ointresserad av sin mammas löp, men Cleo var klart olycklig när Saffran fick så mycket uppmärksamhet. Tillslut hoppade hon desperat upp i mitt knä, trots att jag satt vid matbordet, och hon fick, till sin stora glädje, sitta kvar.
På hemvägen blev det trångt på tunnelbanan. Det var något fel, så det var långt mellan tågen och fullpackat på dem. Hundarna klarade trängseln bra, jag försöker skydda dem mot att bli trampade genom att låta dem stå mellan mina fötter.

I går var vi på papillonringens årsmöte i Örebro. Carina Kjellin skjutsade oss från Sala, dit vi tog tåget, och efter mötet åkte vi tillbaka till Sala och hann träffa valparna. Ute i snön var det full fart, men inomhus blev Cleo osäker när valparna "anföll". Balrog var mest upptagen med att försöka förföra sin syster som just börjat löpa.
Carina fotograferade Kelli och Balrog med sina prisrosetter och hon fick skynda sig att ta bilderna för valparna ville lägga beslag på rosetterna.
Valparna är härligt fulla av bus men har också fått  lära sig att gå i koppel, komma när man ropar och att sätta sig på kommando.

Balrogs och Iddis valpar är nu fyra veckor och också på väg in i busåldern. Gissa om jag är avundsjuk på både Carina och Reneth som får uppleva den underbara valptiden!

14/2 Med öppna ögon!

Nu möter alla valparna världen med öppna ögon! Världen utgörs fortfarande av valplådan för dem, men snart nog får de syn på allt fantastiskt som finns utanför den! En spännande tid väntar.  Gå gärna in på bloggen hos "Svenssons tassavtryck" för att följa deras utveckling mer i detalj och med bilder! (Det finns länk på min hemsida).

Det blev sökträning i söndags och det är verkligen roligt! Vi är för få människor och hundar för att det ska fungera varje helg. En hund är långtidssjukskriven med patellaproblem och just nu är den senast tillkomna medlemmen, borderterriern Vittra, hemma med skadad sporre. Trots att träningen har varit oregelbunden utvecklas hundarna. Fifi har kommit längst och hon har ett tävlande som mål. Figo, gruppens skallhund, leter bra och har börjat skälla riktigt bra. Balrog gick tillbaka i arbetet eftersom jag försvårade markeringsövningarna för snabbt så att han blev osäker. Nu har vi återgått till "hitt"övningar och han har fått tillbaka sin arbetsglädje. I söndags hade vi bytt sökskog till området vid Ängsjö och då blev hundarna osäkrare, nytt område, innebär det samma uppgift? Efter de första slagen blev de tryggare om vad som gällde. Det är mycket viktigt att byta område och vi borde ha gjort det tidigare, men är inte utan problem att hitta bra skogar. Någon måste rekognisera.

Alla hundarna fick spåra i onsdags. Vi var i Rosersberg med Camilla. Mynta fick ett skogsspår och hon jobbar verkligen med glädje! Cleo, Saffran och Balrog fick spår som jag lade på fotbollsplanen. Cleos spår var längst och för att underlätta vinklarna låg det tätt med godis precis före och efter vinkeln, annars inget godis alls mer än alldeles i början. För Saffran och Balrog försvårade jag genom att låta godiset ligga i vartannat eller vart tredje steg. Alla tre arbetade bra och med glädje! Med öppna nosar!

 

Hoppet segrade!

Efter ett par dagar öppnade mjölkbaren helt, mycket tack vare Arianas trägna arbete. Albus fick motvilligt acceptera att äta mjölkersättning för att inte tappa i ork och vikt, men han försåg sig också direkt från Iddi. Angelina insåg nog att hennes krafter inte räckte till annat än att äta ur nappflaskan varje timme. Nu är de två veckor gamla och äter och växer! Ariana och Angelina möter nu världen med öppna ögon och Albus kikar lite försiktigt.

Vi har gått ett par långpromenader, jobbat i Edebo och varit hos veterinären och tagit bort tandsten. Cleeo ömmade i munnen i måndags när jag gjorde rent deras tänder, och hon hade fått en varbildning i tandköttet, troligen av en liten pinne eller busktagg. Hon förlorade en del tänder och äter nu antibiotika, men hon ar lika pigg som vanligt.
Nästa vecka hoppas jag på bättre väder, så att planerna på klubben blir möjliga att träna på. Vi planerar att träna sök i morgon och att spåra på onsdag, det ska bli roligt!

30/1 Mellan hopp och förtvivlan.

I tre dagar mådde Iddi bra och valparna åt och växte. Lycka! Sen fick Iddi mjölkstockning. Hon hade jätteont och valparna fick ingen mjölk. Lilla Angelina for förstås mest illa, men också den något större Albus tacklade av. Iddi har fått hjälp, mjölken har kommit igång och Ariana klarar av att suga och öka i vikt på sin mammas mjölk. De små får också mjölkersättning och de ökar i vikt nu. I går fick de näringslösning som en "ryggsäck" hos veterinären och det, men framför allt Reneths fantastiska engagemang och arbete kommer nog att ge valparna tillbaka orken att dia.

För att skingra tankarna har vi gått en riktig långpromenad. Från Fredhäll till Kronobergsparken, där vi gick ett varv. Vidare ett varv i Observatorielunden och ett i Humlegården och sen vidare till Gärdet där vi tog en stor runda. Hem tog vi tunnelbanan från Rådmansgatan. Vi var heemifrån i fyra timmar och var sen skönt trötta. Ett trevligt inslag i promenaden var mötet med en agilitykompis och hennes nya bordercollie, Vic. Vi fick en trevlig pratstund. 
I går gick vi runt Reymersholme en tur på två timmar. Vid ett tillfälle upptäckte jag att en vante saknades och eftersom jag visste att den inte var så långt borta, skickade jag ut hundarna att leta. En stolt Baalrog kom med den och de andra hundarna försökte ta den ifrån honom för att få det stora berömmet. Han kom ända fram och de andra fick belöning för att de letat. Några gånger gömde jag den till hundarnas glädje, det är en rolig lek!

Det blir lite träning på gräsmattan bakom husen, jag fokuserar på att lära Balrog att springa till konen och förbli stående där, tills han får någon annan order. Det börjar gå riktigt bra.

Men, som sagt, det är framför allt Iddi och valparna som finns i mina tankar....

24/1 Valpar igen!

Iddi blev mamma i natt! Det blev inte helt odramatiskt, den första valpen dog,  sedan bar det av till sjukhuset där två föddes vanligt och den sista med kejsarsnitt. Två tikar pch en hane, vi hoppas att allt ska gå bra i fortsättningen. Det känns lika oroligt och spännande som när jag har valpar själv, men nu är jag bara en hoppfull "väntare", som vill veta allt.
Iddi var förstås trött, men en så klok hund klarar såna strapatser!

Veckan har innehållit annat också. I tisdags var vi, för första gången i år, i Edebo på jobb. Det är långa resor, 1 tim. och 40 min. från Östra staation. På morgonen går vi ca 2 timmars promenad på omvägar genom parker till Östra, ibland hinner vi med en liten promenad i Norrtälje, där vi byter buss. Eftersom alla fyra hundarna får vara med är det viktigt att de är lite trötta, så att de kan sova lugnt medan jag jobbar.

I går spårade vi för första gången på länge. Vi åkte med Camilla, min lydnadstränare, till Rosersberg. Saffran spårade när hon var valp, Balrog har spårat lite för fyra år sen, Cleo har jag spårat lite med själv för många år sen, medan Mynta spårade en hel del med sakkunnig hjälp när hon var ung. Camilla lade ett ca 500 meter långt skogsspår och Mynta visste genast vad jobbet gällde! Det är härligt att se henne arbeta och bara följa med och dessutom se hennes stolthet och nöjda min efteråt. Camilla lade förstås spår till sina "mallar", ett valpspår till lilla Cayo och ett ordentligt skogsspår till Tilda. Tilda är pensionerad från tävlingsbanorna, där hennes främsta prestation är en fjärdeplats på SM i skydd, men hennes arbetsglädje finns kvar!
De lättare spåren lade jag själv på en fotbollsplan. Cleo fick ett ca 150 metersspår med lite godis här och där i spåret. Hon visste också genast vad det gällde! Hon blev ändå lite osäker vid vinklarna i spåret, men hon redde ut det! Vinklarna var räta vinklar och har man lite fart är det lätt att missa när vittringen plötsligt ändrar riktning.
Nybörjarspår får en godis i varje fotspår och då blir inte heller vinklarna något problem.
I går kväll somnade alla hundarna ovaggade!
Det gav mersmak för mig också, så jag kommer att byta en del  lydnadsträningar mot spårande. Det är svårt att spåra om man inte har tillgång till bil, så det blir min möjlighet.

Nu återvänder mina tankar till Iddis och Balrogs valpar.

25/1 Nu har jag sett bilder på valparna! Underbart! Reneth har berättat att de är pigga! Lycka!

 

16/1 Valpar

I går var Cleo, Balrog och jag till Sala och hälsade på kennel Silverängens fem härliga, harmoniska valpar (e.Stridsmarkens Brimer u.Arvslindans Galadriel, födda 3.11.08) Alla hade redan utvecklat en egen personlighet och jag vet, att alla i familjen Kjelin har sin egen favorit. De var verkligen pigga och framåt alla och till min förvåning, nästan rumsrena, trots kylan. Men jag fick också en favorit, Azalea knep speciellt mitt hjärta och jag tror dessutom, attt hon har förutsättningar för träning och tävling. Om jag hade haft möjlighet att ta hand om en hund till............

Vi har tränat en del, återigen tycker Balrog, att det är onödigt att ta omvägen till konen, när han vet, vart han ska sen. Återigen tränar jag utskick bara till konen. Ibland återfaller han också till att stå i stället för att sitta, vid andra positionen i "dum-dum"-rutan. Det är ju bara att "tjata" och belöna. Hopp-apport med metallen går allt bättre, han minskar betänketiden innan han tar den och han hoppar med den, det ffinns hopp. Vittringen har han hitills klarat bra, han verkar inte tycka att det är svårtare, trots den korta stund jag håller i pinnen och att tävlingsledaren tar i de andra pinnarna.

Nu höglöper Mynta, så vi ligger lite lågt, jag måste ju hela tiden passa dem, när vi är ute, och det är lätt gjort, att tappa koncentrationen. Men snart är det över och då blir det både långpromenader och träning igen


                                                         6/1  GOTT NYTT ÅR 2009

Hoppas att året blir ett bra hundår och ett bra år för människor oclså! För egen del önskar jag fortsätta att erövra krafter, så attt jag orkar lite mer träning än förra året. Det gick bra, över mina förväntningar, ändå, särskilt för Balrog. Hans förstapris i lydnadstrean hade jag inte vågat hoppas på. Agilityn med alla hundarna hade nog gett bättre resultat med lite mer träning. Mynta njöt i alla fall av spänningen på tävlingsbanorna!

De senaste dagarna har det varit för kallt både för långpromenader och träning. Men det är ju underbart vackert med blå himmel, blek sol och vit mark!