Dagbok år 2010

29/12 Stockholm har blivit kallt!

Det är verkligen vinter! vi går promenader bland bergen och har ursikt över Mälaren och visst är det vackert!

Vi tränar lite också. Virvel har lärt sig "fot"

och "apprt":

De andra momenten till lydnadsklass 1 går också ganska bra, han har lättt lära och vill gärna träna.

Men roligast av allt ät nog att få spåra.

I söndags gjorde vi ett försök trots den djupa snön. För att se om papillonerna verkligen använde nosen eller bara gick i fotspåren bad jag Karin att korse mitt spår på flera ställen. Dessutom lade jag ett ovanligt långt spår till Virvel. Min vana trogen irrade jag naturligtvis bort mig och gick i kringelkrokar tillbaka till stigen.
Virvel lät sig inte luras av villospåren och när hans spår var slut ville han absolut fortsätta. Han verkade uppskatta mina irrfärder!

Balrog, Virvel och Cleo tillsammans med träningskompissarna Eddie och Fifi.

Det häär gänget ser nog fram emot ett gott nytt spårår!
Ett Gott Nytt år till alla!

 

11/12 Mynta har lämnat oss...

och vi saknar henne!
Hon har betytt väldigt mycket för mig. Både jag och de andra hundarna har henne att taccka för alla aktiviteter som agility, lydnad, spår och sökträning och utställning.

Hennes mamma Ronja var ledarhund till mig när jag såg ännu sämre än vad jag gör nu, och Mynta arbetade också som min hjälp sina första fyra år-

Om hon fick välja själv var det agility som var roligast! hon var en riktig träningsnarkoman!

Rollen som mamma uppskatttade hon också. Hon berättar själv i "mammatankar" under menyn "valpar"

Men nu orkade hon inte längre glädjas åt livet och hon reste toll hundarnas himmel i onsdags. Hon var lugn och trygg i min famn, men hon lämnade mig i tårar.

Nu går livet vvidare utan henne.

20/11 "Grå är november......"

Stockholm var grått och vått när vi gick till centralen i måndags kväll. Som så ofta blev det ett minnesvärt möte i den lilla hundkupén. Den här gången fick jag höra berättelser om att spåra prärievarg i New Foundland och märkning av snöleoparder i Mongoliet. Imponerande, spännande och fantasieggande! Vi sov en del och möttes sen, väl framme i Norrland, av en vit november.

Det var för många kalla grader tyckte Mynta och föredrog att sitta i bärselen under min jacka.

 

De andra hundarna njöt av att springa i snön, men kunde sitta stilla så länge att de fastnade på bild.

På sten framför Vormforsen

 

På brygga med Skellefteälven i bakgrunden.

Själv njöt jag av bastubad och avkylning i snön, av promenaderna och av den vita skönheten.

När vi kom var också Stockholm vitt! Härligt!

24/8 En helg med både turism och tävling.

Vi kom till norrland med nattåget i fredagsmorse. Det innebar en hel dag att njuta av naturupplevelser! Vid en paus lockades vi att gå rakt in i en stiglös skog. Tallarna stod glest, marken var underbar att gå på och det doftade underbart!
Hundarna sprang glatt omkring och de verkade också njuta. Det blev dags att gå tillbaka tillbilen. Men åt vilket håll skulle vi då gå? Vilse!? Vi bad hundarna att gå tilbaka och de var helt överens om hur vi skulle gå, och de hade rätt!
Vid forsen var det bara en hund som vågade gå över den gungande hängbron. Det var Balrog! Han var nog inte lika imponerad av naturkraften som jag.

I lördags och söndags var det agilitytävlingar i Åbyn-Byske. Tävlingsplatsen låg mitt i byn så det var mycket publik som roades av hundarnas  framfart. Det var verkligen roligt att träffa både gamla och många nya bekanta! Det ger verkligen ytterligare krydda till tävlandet.

Balrog hoppar i regnet.

Balrog på balansen.

Cleo på balansen.

Både Cleo och Balrog gjorde sitt bästa och när det inte blir bra beror det ju på mig. 

13/8 En intensiv vecka!

Den började med en lydnadstävling som vi borde ha avstått ifrån eftersom både Balrog och jag var trötta och okoncentrerade efter en sömnlös natt på tåget och en mycket varm dag.
Lördagen och söndagen var betydligt roligare med agilitytävlingar och möte med Virvels pappa!

Balrog på banan

Efter tävlingarna på söndagen reste vi till Norge! Det är ett vackert land!

Atlantkusten

Bild tagen genom bilfönstret på "Trollstigen"

Vi reste och njöt av upplevelser i två dagar. Vi sov i bilen. Hundarna fick verkligen omväxlande promenader och passade sen på att sova under transporterna.

De tyckte nog ändå att Sverige också kan bjuda på vacker natur!

 

3/8 Lek och allvar.

Balrog har hittat sin leklust igen. Det ät Virvel som har hjälpt honom med det genom att ofta inbjuda till lek och att inte ge upp trots att han har blivit avvisad. Det såg ut som om deras relation skulle bli lik den som var mellan Remus och den unga Balrog, där Balrog visade sin beundran för Remus. Remus visade bara sin tillgivenhet när Balrog sov, annars muttrade han mest om "den vilda ungomen nuförtiden..."- Men nu har ju Balrog har börjat leka!

Träningen ser han nog som både lek och allvar. Han tycker om att träna! Metallapporteringen ser han nog ändå som allvar.

Cleos lek med Virvel är nog mest rolig, men hon försöker ju fostra honom lite samtidigt.

Agilitytävlingar är för det mesta bara roliga, hon är alltid ivrig att få jobba då, men det kan förändras....

Här har hon dramatiskt fastnat med benet i skarven på A-hindret.
Det var förra sommaren och det sllutade  väl. hon blev inte skrämd.

Mynta njuter mest av att koppla av och betrakta de andras framfart.

25/7 Västkustsemester.

Vi har besökt Ulla och Maya  på Bohus Malmön. Ulla bor i ett härligt laxrosa hus

med en liten trädgård där hundarna kunde leka

och vila efter promenaderna på klipporna.

Klipporna var mycket vackra med inslag av rosa fält. Det var en njutning att gå och beundra naturens konstverk.

Ulla,jag och hundarna.

Vrvel badar i en liten klippsjö.

Maya beundrar utsikten!

Hundarna busade gärna på gräsmattan och Balrog och Virvel jagade varandra, men det gick så fort att jag inte hann fånga dem på bild.

Vi njöt av  god mat och intressanta samtal. Både hundarna och jag har verkligen haft en skön semester! haft

2/7 Balrog i farten.

Balrog var på brukshundläger sista helgen i maj. Det var lika härligt som när vi var daär förra året i oktober. Jag njuter både av träningen och av den fina samvaron med alla andra människor och hundar.
Vi har inte tränat sök själva på länge men Balrog var verkligen laddad och visade tydligt att han inte behövde några "dyk-upper", han drog med full fart ut till de dolda figuranterna!

Balrog på väg att söka en figurant-

Spårandet gick också bra, han klarade av en spårövergång från gräs till sand och sen från sand till gräs. Han blir lätt så ivrig på spåret att han vill hoppa över apporeterna i spåret. Vi får arbeta på det.

På spåret.

 

Varsågod!

Vi har tävlaat också, både  lydnad och aggility. Första försöket i elitlydnaden var i Väsby 2/6. Han fick ett trejepris men vann klassen och jag var nöjd. Nu har vi i alla fall prövat på. Nästa försök gjorde vi i Sala den 11/6 och han glorde en bättre tävling, men det hade ösregnat hela dagen och både han och gräset var vått. Han ville inte ligga ordentligt så det blev ett tredjepris nu med men med bättre poäng.

I Umeå tävlade alla hundarna agility. Cleo är verkligen jättetänd på tävling, men trots att hon "nollar" hindren blir det tidsfel och då blir det inga placeringar i klass 3. Mynta var för första gången trött,och det kändes vemodogt.
Balrog lyckades lite bättre i klass 2

Balrog på banan.

 

På prispallen.

Vi har alla firat midsommar i Norrland. Härligt för mig med bastubad i Skellefteälven och en turistresa genom det fantastiska norska kustlandskapet. Förstummande vackert. Dessutom fick jag bevittna kalvmärlning och det var en fantastisk upplevelse!

En renkalv på väg till hagen.

Renarna har kommit in ihagen.

Härsöker vajan sin kalv

Hundarna har tränat lite och gått långpromenader.

16/4 Tornados "nya liv"...

Gårdagen började som en vanlig dag i Tornados liv. Intet ont anande vaknade han, åt frukost och busade med sina syskon. Han blev glad när vi kom och varken han eller Virvelvind anade  vad hennes matte Mariana och jag satt och skrev om. Det var ju inte bara Totnados liv som skulle ändras, även Virvelvind skulle flytta.
Sen började det nya. Först blev det en bilfärd till veterinären. Tornado och Stormvind satt i mitt knä och tyckte inte att det var något speciellt med bilåkning och Virvelvind satt i sin mattes kn i bakssätet. Hos veterinären gick de nyfiket omkring och nosade. Själva besiktningen var helt överkomlig, men vaccination och chipsprutan gjorde ont och allt tre pep ordentligt, men det var snabbt glömt och de pussade på plågoanden
Tillbaka hem igen tog de igen sig en liten stund innan det var dags att busa ute. Alla hundarna deltog i leken och Carina och jag försökte jaga dem med våra kameror. Det var svårt att fånga dem på bild.



Stormvind sitter lugn mitt i "stormen".

 

Så lämnade Virvelvind, som nu ska kalls Whilma, oss tillsammans med sin matte. Det syns att de tycker om varandra.
Tornado, som nu heter Virvel, fick stanna en stund till. Hundarna vilade medan vi åt lunch och sen var det fullt bus igen.

Virvel ger syster Stormvind en avskedspuss-

Nu började det verkligt nya med en tågresa till Stockholm som han sov sig igenom i mitt knä tillsammans med de andra hundarna.
Sedan mötte han Stockholms central från sin upphöjda position i sin bärsele. Han verkade helt lugn när han beskådade vimlet av människor och alla slamrande ljud bekom honom inte heller.
Till min glädje följde han glatt med utan kopel och deltog i jaktlekn mellan Balrog och Cleo. Till min förvåning följde han med i koppel fastän det var första gången han hade något sådant på sig. Han stannade och kliade sig vid halsbandet ganska ofta, men bromsade inte mot kopplet.
När vi kom hem hittade han genast torrfoderkulör som han åt med god aptit.
Hela natten har han sovit djupt på min huvudkudde. vi var alla trötta efter en för oss spännande dag.

I dag har han varit ute utan koppel med de andra hundarna och en lite runda ensam med mig. Det regnar och är ganska kallt, men han följer med fint!
Han är lite besviken över att ingen av de andra hundarna vill busa med honom inomhus, annars är han nog riktigt nöjd.
Just nu ligger han i en korg bakom mig och sover.
Äventuret kan börja!

 

10/4 Bara bilder.

 

Virvelvind är Tornados överman.

 

Vem är du? Jaha, det är du som är Chick!

 

Ska vi leka?

 

Kom igen!

 

 

Virvelvinds "storasyster" är en intresserad åskådare.

 

9/4 Vårvindar.........

Vårsol, värme och vårkänslor både bland hundar och andra innevånare i naturen. En vårglad huggorm beskådade träningen på lydnadsplanen. När vi väl fick syn på den flydde vi raskt upp till bilen. Vi hade hunnit träna klart. Alla tränade på agilityplanen, det var bara Balrog som tränade lydnad på den andra planen. Han och Cleo jagade också varandra av hjärtans lust medan de andra tränade. Det var när Ellen och jag tänkte låta Balrog springa budföring som Ellen upptäckte vår ormpublik. Ett vårtecken....

Virvelvinds nya matte kom på besök tillsammans med "storasyster" Filippa.

Det märks att tycke har uppstått mellan matte Mariana och Virvelvind som ska kallas Wilma.

 

Innan deeras besök hade vi tagit en liten promenad och nu ville Tornade komma ner ur selen och undersöka den stora världen. Han verkade njuta av de nya dofterna i det snöfria gräset.

Sen var det bara bus! Virvelvind och Tornado kämpar om en strumpa.

Här tassar Tornado på besökaren Chick!

1/4 "Vindarna" växer.

För att växa behöver man vila och det gjorde valparna en hel del under mitt besök igår. Visst är de söta när de sover så det är roligt att bara sitta och titta på dem!

                                                                                                                                              

Vi åkte direkt från tåget hem till Carina utan att träna med hundarna först. Mitt besök var kortare än vanligt eftersom allt påskpyssel väntade.
Gissa vem stod innanför dörren och kom emot mig med glatt viftande svans? Och som sedan kom till mig mellan lek och nosande ute på gårdsplanen? Han är verkligen min hund, han Tornado!
Valparna tyckte att det var lite kallt, så efter en stund ville Vindflickkorna gå in. Tornado stannade hos mig och jag bestämde mig för att låta honom följa med på promenaden sittande i bärselen. Han kröp först ner och sov en stund men sen stack han upp huvudet och beskådade den nya stora världen och såg de stora hundarna springa och jaga varandra.

                                                                                        

Baalrog vågar busa även när bådebordercollien Troll och Basseten Abbe är med. Men Cleo och Mynta håller sig mest nära mig.

                                                                

                                                                                                          

Lite valpbus bjöds i alla fall på innan vi åkte till tåget.

 

26/3 Bara bus

 

                                                                                                                                                                       

Nu bjuder valparna på "bus--show"! Den avbryts förstås av pauser ibland för att valparna behöver ladda om, och då passade vi på att luncha och fika.

                                                                                                      

 

 

De hade, som tur var,  just slutat en show när det var dags för mig att lämna dem och ta tåget hem.

 

                                                                                                       
Tåget till Sala skulle ha lämnat Centralen 7.45 och jag var som vanligt i god tid. Det var dock inte lokföraren. Han var en timme försen. Vi på tåget kunde bara vänta och skratta lite uppgivet.
 Carina hade hunnit plocka fram hindren medan hon väntade på mig så vi tränade lite i gråvädret och på den leriga planen. Balrog är rätt tålig och jobbar bra, men jag bad  honom ändå inte att lägga sig.
När vi kom till valparna möttes jag av Tornado som ivrigt viftade på svansen och ville komma fram till mig före sina systrar. Han visade igår också att han har valt mig. Tikarna är mer framåt och påhittigare än vad han är, men det känns ändå bra att han är min. Carina tycker också att vi passar för varandra och att en del av hans kroppspråk liknar Balrogs. De rör t.ex. sina öron lika när de är fundersamma.
Valparna var ute en stund och alla mina hundar fick hälsa. Valparna blir inte imponerade av att se ännu några papilloner och mina hundar nosade lite försiktigt på dem. Det var lite kallt och valparna visste var värmen fanns och kämpade sig in över tröskeln.
Showen innehöll bus med oss, bus med varandra, bus med leksaker och bus och kel med katten O´Maley. Carina berättar att de redan tränar metallapportering med matskålarna. De tränar styrkan genom att dra omkring på föremål, t.ex. ryggsäckar.



O´Maley tyckte om att vi alla satt på golvet för då kunde han både få lite eget kel och pussa på och busa med valparna.
Lagom till lunchpausen kom Petra så hon hann se andra akten av showen. Virvelvind ockuperade genast Petras knä och blev kelad med och fotograferad. Stormvind och Tornado och O´Maley fastnade nog också på en och annan bild. Stormvind lekte med en liten pipleksak när hon inte busade med någon av oss andra. Hon är modig och verkar ha mycket god självkänsla. Virvelvind busar hela tiden med några avbrott för kel! Tornado låg  mycket i mitt knä och kelade.
Det händer mycket i deras utveckling nu och det är för tidigt att veta hur deras personligheter som vuxna kommer att bli, men man kan börja ana! 

19/3 Vald!

Det var jag som blev vald! Först ville jag inte inse det, för att det var "fel" valp som försökte charma mig. Under veckan som gått har jag funderat och återupplevt mötet med valparna från förra gången och bestämt mig för att välja någon av tikarna. De var mer framåt, mer nyfikna och kanske lite sötare än hanen.
När jag kom in i vardagsrummet i går möttes jag av en liten en som glatt viftade på svansen och ville pussas och busa. Det var hanen. Tikarna låg och sov, och jag tänkte att de skulle charma mig lika mycket när de väl vaknande.
De är verkligen underbara, de busar och pussas och alla tre biter i en lite här och där, men det verkade som om hanvalpen hade bestämt sig. Han gav mig hela tiden sin uppmärksamhet, han kom till mig och kelade trots att lillmatte Ellen kom och lekte med dem. Han kröp upp i min famn och somnade där. Det var en kamp för mig, för jag ville ju ha en av tikarna, men när jag väl gav upp kändes det bra!

Vi kom till Sala redan klockan nio för att få lite mer tid. Vi tränade först.  Troll (bordercollievalpen) var med och alla, utom Mynta, jagade varandra av hjärtans lust medan vi plockade fram hinder. Troll fick träna lite lydnad medan Balrog fick jobba med en del moment i eliten. Han blev lite förvirrad när jag sände honom till rutan från samma kon som var till för apporteringsdirigeringen.Det blev så eftersom planens stora utrymme var upptaget av agilityhindren. Apporterna var utlagda, så han såg dem och tänkte byta moment och hämta en apport. Sen förstod han och då det gick bra. Det allra bästa var ändå hoppapporteringen med metallen. Han, som tidigare "gråtit" vid åsynen av metallapporten, tog den nu utan att tveka och hoppade tillbaka med den!

Sen fick Balrog titta på valparna, och han blev uppmanad av Kelli att ta det lugnt. Han kände sig nog lite blyg för de små syskonbarnen. Han vågade inte riktigt hälsa på dem utan tittade bara lite försiktigt.

Nu längtar jag igen till besöket nästa torsdag!

12/3 Att välja mellan tre goda ting......

Det är svårt att välja valp när alla är lika underbara.
Vi var i Sala hos Kellis valpar i går. Det var en mycket fin dag. Vi kom med tåget redan klockan tio och då tog vi vägen förbi brukshundklubben. Medan Carina och jag tog fram  tunnlar, slalom och en gungbräda, passade papillonerna på att busa med varandra. De hade verkligen roligt och jag blir alltid lika glad av att se deras springglädje!
Glimma, Assa och Vips behövde träna slalom och den träningen passar ju också Balrog,  som ju ska ta det lugnt med agilityträning. Balrog och Mynta tränade också på att ligga plats medan jag hjälpte till med gungan för Glimma och Assa. Det är jag lite stolt över, att de kan ligga still och se på medan jag hjälper andra hundar att jobba och ger andra hundar godis. För Mynta var det faktiskt första gången det fungerade, men det var kanske inte lydnad utan ett ålderstecken?

Vakparna väntade hemma. Det hinner hända mycket i deras utveckling på en vecka. Nu blev de nyfikna när jag kom fram till dem. Alla tre slickade mig i ansiktet, bet lite i mina fingrar och bet mig i näsan. De busar med varandra, de gör lekinviterande hopp och lyckas ibland komma dit de vill.
För första gången fick de komma ut i stora världen, d.v.s. ut i hallen. Mamma Kelli var med och de verkade inte bli speciellt imponerade av den nya miljön, utan fortsatte att busa. "Tik 2" tog sig ut  på en liten upptäcktsfärd men verkade tycka att vi människor och hennes syskon var mer intressanta.
De jagade våra fingrar och vi försökte då få dem att stå stilla så att Carina kunde fotografera dem, och det gick nog så där... Bilderna kommer nog snart på Carinas hemsida.
De har börjat äta uppblött hundfoder från ett fat. Deras bordskick är väl inte det bästa, de tycker att ett par tassar i maten är  helt i sin ordning. Fortfarande smakar Kellis mjölk gadare och den serveras som efterrätt.

Det där med att välja: Hela tiden ändrar jag mig. Hanen charmade mig genom att slicka mig i ögonen, och en hane är ett bra val när man vill tävla för det blir ingen osäkerhet om han kommer att löpa inför en tävling eller ej. Mina tidigare hanar har heller inte haft svårt att koncentrera sig trots närvaron av löptikar. Men en tik kan få valpar och jag blir verkligen påmind om lyckan med att ha en kull valpar hemma. "Tik 1" gjorde härliga lekinviter både till sina syskon och til mig och "tik 2" är nyfiken och företagsam.
Valet får vänta en vecka till!

6/3 Stormvarning!?

Just nu snarare lugnet före...... Vi var och hälsade på Kellis valpar igår och jag har tänkt mig att temat för deras namn ska ha med stormar att göra. Tänk att komma in på agilitybanan med en Orkan, eller att virvla runt med en Virvelvind, eller att ta alla med Storm! De laddar upp nu, de äter sover och växer.
Den förstfödda tiken är den som är mest lik Vips som valp. Hon var den första som prövade att lapa välling efter att ha sugit droppar från fingret. Den andra tiken är annars den som är först med alla framsteg. Hanen slickade mig i hela ansiktet.
Det är fortfarande mamma Kelli som är viktigast för valparna och när hon är borta är det gemenskapen syskonen emellan som betyder mest.
Det är ett skönt problem att få  välja mellan tre härliga valpar!
(Bilder finns på http://silverangens.mittspejs.se).

28/2 Semester i osäkerhetens tecken!

Mitt i vinterkaoset hade vi planerat en norrlandsresa. Det passade bra under den här veckan när Kellis valpar mest ägnade sig åt att vila och växa.
Den 22/2 skulle vi ta nattåget till Vännäs, om det gick....Det var lite osäkert om vi ens skulle kunna ta oss till centralen för det var mycket snö och 23 grader kallt. Vi brukar ta en promenad dit, men skulle hundarna klara kylan? Tunnelbana var inte att tänka på, de tåg som gick var så fullpackade att det var oförsvarligt att pressa sig in med hundarna. Vi gick och jag tog med den bärsele som Balrog använde efter olyckan, och Mynta uppskattade den! Hon blev buren halva vägen.
Tåget skulle gå! Frågan var bara när. Tiden för avgång sköts hela tiden framåt. En och enhalv timme försenat kom vi iväg. Vi delade den lilla kupén med en katt och hans matte. Katten ville inte vara i sin bur, så han tassade runt. Papillonerna har lärt sig umgås med katter av Silverängens katt O `Maley, som verkligen vet hur man pratar med hundar, så deras samvaro blev lugn. Kattens matte och jag hade mycket trevliga samtal.
Första dagen på semestern var kall, men hundarna sprang glatt på isen. Alla utom Mynta som tyckte att det var för kallt. Hon fick åka bärsele.
Den andra dagen hade vi planerat att åka till huset vid Skellefteälven och bada bastu. Morgonen bjöd på -38,5 grader och hundarna hade bråttom in efter en mycket kort morgonrunda. Nu var frågan om bilen tänkte starta. Det tänkte den inte. Hjälp tillkallades, men det blev ingen bastu utan åter en ispromenad med lyckligt springande hundar.
På torsdagen kom vi iväg till älven med en färd genom ett andlöst vackert landskap. Träden var helt vitklädda och med sol och blå himmel visade sig vintern i hela sin skönhet. 
Nu var frågan om den kalla veden skulle brinna. Det gjorde den och vi fick ett härligt bastubad med avkylning i den djupa snön. Även här bjöds hundarna på snabbspring. De njuter verkligen av attt få sträcka ut och jaga varandra. Mynta tittar på från sin upphöjda position. Hon verkar nöjd med att bli buren, men visst känner jag det lite vemodigt att se att åldern börjar ta ut sin rätt.
Tåget från Vännäs kom så småningom på fredagkvällen, bara en timme försenat.
Vi kom hem i lördagsmorse och möttes avv ett halt och smutsigt Stockholm. Kanske kom vi från vintern till en spirande vår?

17/2 Valpar, valpar, valpar!

Den 11/2 föddes tre vilda valpar! Kelli (Arvslindans Galadriel) tillät mig att närvara när undret skedde. För mig är en födelse ett under och verkligen stort att få uppleva. Det var förstås Carina på Silverängens kennel som bjudit in mig och mina hundar.
De tre valparna, två tikar och en hane, var vilda och hungriga redan genast efter födelsen. De är så rörliga att de tar sig fram över hela biabädden för att nå sitt mål.
Kelli är en mycket duktig mamma. Första dygnet fick Carina bära ut henne för att rastas, men redan tredje dygnet sade hon till att det var dags när valparna sov nöjda i en hög. Då hade hon dessutom lagt över dem en flik av filten så att de skulle känna sig varma och trygga.
För oss har det varit fem dagar på Silverängens kennel där vi alla har blivit bortskämda. God mat och trevlig samvaro! Hundarna har inte behövt tänka på koppel! De har sprungit i ren och fin snö och gått härliga skogspromenader!

Vi var på en träningstävling i agility i Norberg också. Vi har inte sett ett hinder sen i september förra året och vi var verkligen ringrostiga. Särskilt jag. Det finns många sätt att bli diskad på, och Balrog råkade ut för ett par av de sämsta. En matte som glömmer banan, och ännu värre, ramlar över ett  hinder som han ännu inte hoppat . Cleo klarade sig riktigt bra och Mynta gjorde ett mycket bra första lopp, men sedan blev hon lite trött och för första gången var det inte jag, utan hon, som orsakade den långsamma tiden. Hon börjar märka av sin ålder, men glädjen gick det inte att ta fel på!
Nu ser jag fram emot att se valparna utvecklas och hoppas att så småningom hitta nya, egna hem till dem, där de får användning av sin livslust. En valp ska komma hem till oss

29/1 Äventyr i snön.

I tisdags var Petra, Esrher, jag och Balrog ute på Ekerö och spårade. Vi lade två spår var. Balrogs spår försvårade jag genom att lägga längre spår med fler vinklar och längre mellan godbitarna. Som längst var det tio steg mellan belöningarna. Dessutom bad jag Petra att korsa mitt spår. I det andra spåret lade jag inte godis i vinklarna och gjorde också spetsiga vinklar. Han klarade båda spåren!
Nöjda med oss själva och hundarna skulle vi åka hem. Men... Bilen fastnade i diket. Den gick inte att rubba. Vi engagerade två trevliga män som försökte skjuta på utan resultat. De kopplade en lina och drog. Linan gick av och bilen stod kvar. En av männen skulle hämta hjälp, men tyckte att vi ju kunde försöka få bärgning.
När Petra satt i telefonkön, undrade jag om hon visste var vi var. Det gjorde hon inte. "Vi behöver bärgning,  men vet inte var vi är, jo, i närheten av  Svartsjöanstalten..."Petra la på och vi skrattade hejdlöst.
Räddningen kom i form av en mycket stor lastbil med rediga grejer. Han fick upp oss och undrade lite försiktigt vad vi haft i diket att göra.....
Hemresan gick i skrattets tecken!

26/1 Födelsedagsfest!

Den 24 januari fyllde Albus och Ariana ett år och som lycklig pappa ville Balrog hälsa på och gratulera. Redan på lördagsmorgonen gick vi  i gryningen genom Stockholm för att ta tåget. Först gick resan till Alvesta. Vi satt bredvid en mycket trevlig man och vi pratade om både hundar och resor. Han hade rest över hela världen och kunde berätta om spännande upplevelser. På det här tåget var konduktörerna mycket trevliga, dels kunde de inte gå förbi oss utan att klappa papillonerna och dels var de angelägna om att jag skulle komma av i Alvesta och hitta rätt till nästa tåg. Vi skulle åka till Kalmar och sedan var det buss därifrån till Påskalavik.

På lördagen firade vi Isabell och Yachi, Isabell firades en dag för tidigt för hon skulle åka hem dagen därpå och Yachi fyllde fyra år. Det var tur att jag hade köpt mer än två tuggben, så jag kunde göra henne lycklig med ett underbart gott ben. Hon njöt av att de tio andra hundarna fick roa sig med annat medan hon gnagde.
De tio andra hundarna var, förutom mina, Isabells phalene Busy, Simons "mittlar" King och Bless,  Peppes "mittel" Chi, "mitteln" Jaffa och Reneths Iddi och Ariana.

På söndagen badade Isabell mina smutsiga Stockholmshundar. Här i Påskalavik saltar mana inte gatorna så hundarna håller sig rena. De blev för första gången i sina liv fönade och det tyckte de om. Kanske ska jag investera i en fön....
Med ren och glänsade päls tog vi en härlig skogspromenad tillsammans med Isabell, Yachi och Busy. Hundarna sprang lyckligt och busade och vi gick och pratade.
Albus kom in och ett-åringarna öppnade sina presenter. Paket är roligt! De blev glada åt innehållet också, Ariana fick en råtta och Albus en apa. Apan pep överallt och inbjöd till kamplekar. Ariana kampade med sin råtta. Hon hade redan tjuvöppnat ett paket med ett hundspel.

Balrog fick testa två spel, det första, som var av svårighetsgrad tre, klarade han genast, men nästa var svårt. Det gällde bl.a. att lyfta upp små plastben med munnen, det gick inte att använda tassarna. Efter en stund fuskade vi och jag sade, att han skulle använda nosen, sen gick det bra. Det var duktigt att förstå den muntliga hjälpen tycker jag.

Måndagens förmiddag gick fort, alldeles för fort. Det är så roligt att prata med Reneth, att titta på samspelet mellan hundarna och att kunna gå ut utan att halka kring i saltblandad sörja. Till kaffepausen innan avresan kom en mycket trevlig vän till Reneth på besök.

Hemresan började bra, Reneths bror körde mig till Berga och där kom tåget i tid. I Linköping däremot var mitt tåg 80 minuter försenat. Det gjorde att jag missade en middagsbjudning som jag sett fram emot. Men vi kom hem i alla fall.