Dagbok år 2012

21/12 Balrog:

"Vi har köpt julklappar till en katt. Det var lite pinsamt att välja kattleksaker, så det lät vi Virvel göra. Han visade stor entusiasm och om inte matte hade stoppat honom,  så hade han köpt allt i affären som han själv ville leka med.... Han har ju inget förstånd...

Det här är  katten som ska få presenterna och då upptäcker han nog, att det roliga finns under granen, inte i den!



Undrar just om katter få gå i affärer..."


17/12  Förlovning.

Vintern är vacker!



Den kan visserligen vara kall, men det hindrar inte, att varma känslor kan uppstå. I lördags kom Whilma, Virvels syster, hit för att träffa sin tilltänkta fästman Jazz. Vi ville se om tycke uppstod. Han bor i Kungsängen så hela gänget åkte dit.


(Från vänster: Saffran, Whilma,Virvel, Cleo,, Balrog, Aston och Jazz)

 Jazz´ uppfödare, Helene, var till min stora glädje, på besök. Det uppstod tycke mellan henne och Cleo. Här är en puss på väg.


Men det viktigaste mötet då?
Kärlek vid första ögonkastet!


Det här får väl duga som ett förlovningsfoto!


Snart är det dags för det viktiga mötet och sen får vi vänta på valparna......


10/12 Vintervila?

Nu hindrar snön oss från all utomhusträning. Virvel är nöjd bara han kommer fram!


Redan på nove,mbers sista dag förvarnade vintern om sin ankomst med ett lätt snöfall. Då tränade vi lydnad med Camilla i Väsby och Virvel lät sig inte avskräckas av så lite snö! Dagen efter träffades "rally"-gruppen och då var det alltför mycket snö och alltför kallt för utomhusträning, så vi byggde upp en bana inne i klubbstugan och det gick verkligt bra.

Förra måndagen reste vi till Sala för att hälsa på Saffrans dotterdotterdotter.
Vi var nästan framme vid centralen när vi mötte gryningen.



Nen det hann bli ljust innan vi kom iväg, tåget var trekvart försenat. Whilma med matte mötte oss vid stationen och Virvel blev som vanligt lycklig över att få träffa sin syster. Hos Carina blev det återseendets glädje med idolen Troll.


Valpen Camomill var verkligen söt och jag lyckades fånga henne på bild vid ett sällsynt tillfälle. Hon stod stilla!


I torsdags var det möte mmed "rally"-gruppen i Väsbyhallen. Gunilla hämtade oss i Väsby och innan vi började träna fick Nessa en puss.


Träningen var rolig!


Här är hela gänget!


Det var inooficiell agilitytävling i Solna ridhus i lördags kväll. Cecilia och Pysen var med. Cecilia försökte fotogrfera Virvel i blåbärsklassen, men det var väldigt mörkt. Om man verkligen anstränger sig kan man nog se att Virvel hoppar.


Han var helt lycklig på banan och snabb. Alltför snabb, jag hann inte hindra honom från ett otillåtet  tunnelbesök. Pysen var också superglad, men missade ett hinder. Balrog kom trea i sin klass, som vanligt lite lång tid eftersom han väntar på mig. Cleo kom femma och Saffran missförstod mig och blev diskad. Vi var nöjda och trötta allihop!
Den veckan bjöd inte på så mycket vila, men nu ska vi ta det lugnt ett tag, lite Jul-ledighet....


20/11 Virvel:

Pysen och jag blev vänner för längesen. Vi möttes på mattes och mina helgpromenader runt Lilla Essingen. Vi har samma intressen, lite synd bara att vi båda vill vara den jagade när vi busar. Det brukar vara jag som får ge mig..... Nu har Pysen börjat träna agility med mig. Visserligen har kag inte tränat det särskilt mycket, men jag kan lite mer än Pysen, så jag tänkte lära honom allt jag kan. Så jag hoppade hinder och däck, sprang igenom tunnlar. klättrade och balanserade. Mattarna sa att jag "stilade", men Pysen förstod och lärde sig snabbt!
Hela min flock var mer


och vi försökte oss på gemensamt hopp!



För några veckor sen var Balrog och jag på en heldagskurs i rallylydnad. Vi hade verkkligen roligt och matte säger, att vi ska fortsätta att träffa de andra och träna vidare tillsammans. Mina kompissar Eddie och Pysen ska också vara med.
Det är mycket roligt  att se fram emot.

22/10 Senhöst.

Dagarna flyr. De är fulla av aktivitet. Vi träffae vänner, både fyrbenta och tvåbenta och tillsammans spårar vi, tränar lydnad och rallylydnad och lite agility och ibland bara umgås vi.
Träningen går riktigt bra, Balrog tycker att rally är roligt och Virvel gör framsteg med lydnaden. Han kan nog starta trean till i vår. Saffran fick pröva lite agility och hon blev överlycklig!

Hösten är fortfarande vacker! Träden lyser och marken har fått guldgolv!







5/10 Höst.

Tiden rusar iväg...Vart tog sommaren vägen? I slutet av september var ljungen vacker


och det lyste lite gult av blommor.


Virvels favoritgranne har hittat färggranna koppel som lyser upp!


Vildvinets brinnande röda gläder mig också!


Det är fortfarande varmt och vi går långpromenader, tränar och Balrog har tävlat. Det är svårt att få det att fungera i eliten, dels har han fått träna för lite på de rätta långa avstånden, dels går det då inte bra ens  med hjälp på planen, när man inmte är samspelta. Det är tävlingsledaren som helt oförberedd har hjälpt till, och det uppstår missförstånd. Han har fått pröva rallylydnad och det fungerar när jag får hjälp att läsa skyltarna. Nu ska han och jag satsa på det i fortsättningen!

13/8 Lön för mödan!

Nu har vi fått våra rosetter för  placeringarna på Papillonringens 10-i-topplistor i lydnad och agility för 2011. Virvel verkar nästan lite tyngd av framgången!


Det var Guniila Maxen som hämtade dem när hon tävlade i Dalarna. Vi tränade tillsammand igår och om vi anstränger oss kanske vi kan få belöningar också för iår.
Visst är de vackra!


10/8 Sensommar

Virvel och jag gåt ganska ofta en promenad i bergen längs vattnet. Han delar inte mitt intresse för blommor, men han accepterar att vara "fjäril" bland blommorna.




I onsdags tränade vi lydnad i Bro-Håbo tillsammans med Gunilla och hennes hundar. Gunilla fotograferade en del av Virvels moment.

Fot!


Språng marsch!


Hopp apport!



Han behöver lite uppmuntran för att hämta metallapporten.



Inget av momenten är tävlingsklart och längst kvar har fjärdirigeringen. Det gäller ju både att lära sig stå, sitt och ligg och att dessutom inte röra sig framåt. Det får ta lite tid....


5/8 Små framsteg.

Virvel har låtit sig övertalas att hålla i metallapporten!




13/7 Resor.

Vi har rest! Först bilade vi till Norrland. Där fascineras jag av de otämjda forsarna. Hundarna tycker om de steniga stränderna.

 

 

 Vi var hemma några soliga sommardagar.

 

 

Sen var det dags att ta tåget till Munkedal. Resan förgylldes av dobermannen Joy och hennes matte. Ulla och Maya möte vid stationen för att esa vidare till Bohus Malmön.

 Där hade vi en trevlig semestervecka med bl.a. bad

 

Saffran njöt mest och jagade vågor och bubblor.

 

 

 

Maya badade också men blev mer grön än vit!

 

 

Efter ett bad i bassängen

 

 

 

blev hon vacker igen!

 

 

Bohus Malmön har en fantastisk natur. Klippor vid havet.

 

Klippformationer efter stenhuggning.

 

Och klippor som erbjuder utsikt!

 

Efter en dag med bad och promenader var hundarna trötta.

 

 

 

 

Men Virvel hoppades i det längsta på nya äventyr!

 

 

 

 

13/6 Lite träning.

Det är verkligen roligt att träna när vädret tillåter och man får sällskap! I måndags hade vi bestämt möte med Gunilla och papillonerna Aston och Jazz. Vi skulle både träna och fika så alla mina fyra fick följa med. Virvel hann träna lite innan Gunilla kom. Balrog var träningsglad och tyckte t.o.m. att hopp med metallapport var ok!

Jazz, som varit skeptisk till apportering , visade upp ett perfekt gripande!

Gunilla och jag var nöjda, Aston hade visat framsteg med fotgåendet och både Virvel och Balrog hade jobbat bra. Fikat smakade utmärkt och hundarna busade glatt. Gamla Cleo återupplevde ungdomsminnen med lek tillsammans med Aston. Nu satt hon fart på alla grabbarna och såg verkligen lycklig ut!

Vädret ja... Den andra juni var den kallaste, blåsigaste och blötaste junidagen på 84 år och då hade Solna Agilityklubb sitt mästerskap! Det var en perfekt plats, en fotbollsplan med konstgräs mitt i parkeringsplatsen vid Bromma Block. Men de flesta hundarna gillade inte vätan och kylan. Det gjorde inte vi förare heller. Cleo var med i det riktiga KM-et, men jag glömde banan och vi diskade oss.
Balrog har under en längre tid påpekat, att han visst kan hoppa.  Den lätta hoppklassen med lägre hindar och utan skarpa svängar tänkte jag, att han skulle få pröva. Dessutom kunde ju Saffran,  som inte varit på en agiltybana på sex år , få försöka. Saffran förvånade mig verkligen, hon gjorde ett helt felfritt lopp! Men den ännu mer taggade Balrog slog henne!

Virvel, som ju aldrig får träna hittade en mycket rolig tunnel redan efter tredje hindret, den skulle han ha väntat lite med.

Våta , kalla men glada kom vi så småningom hem.

Det blir förstås ingen satsning på agilityn för Balrog, men nu ska vi ta tag i lydnaden igen!

25/5 Sommar redan?

För bara några veckor sedanblev jag lycklig över att se grönskans små framsteg.

Plötsligt hände allt så fort! På bara någon dag hade syrenerna slagit ut!

I helgen tävlade Virvel i lydnadsklass 2 för första gången. Som vanligt ångrar jag mig när tävlingsdaagen närmar sig. Allt självförtroende försvinner...
Första dagen blev tävlingen över en timme försenad och vi hade näst sista startnumret, men Virvel var pigg ändå. Alltför pigg kanske, han tjuvstartade  vid apporteringen. Några andra missar gav honom 154 poäng och ett andra pris. På söndagen trodde jag inte att han skulle orka. Två mornar som vi gått hemifrån klockan sex oxh så alla upplevelser. Vi strullade till det fria följet, vi hamnade i ganska högt gräs, jag gick väl lite snett förstås, och nu tjuvstartade han inte  utan tvekade om han överhuvudtaget skulle ta apporten. Det blev till min stora glädje ändå 169 poäng och ett efterlängtat första pris!

Nu ska det bli roligt att träna igen, särskilt som vi kan göra det tillsammans med  våra härlliga kompisar Jazz och Aston! 
På bilden: Virvel, Balrog, Jazz och Aston.

Balrog ska få jobba nu och jag hoppas att vi kan starta i eliten igen i sommar!

6/5 En söndag i maj.

Nu  blir det allt vackrare i naturen. I dag tog jag med kameran för att försöka fånga något av det som våren åstadkommit.

På Virvels promenad mötta vi som vanligt vår kråka.

Sen dök Elvis upp.

Vi mötte också en labrador

och en dobermann.

Virvel tycker väl att hundmötena är mer spännande än naturens förändringar. Men jag fortsätter att vänta på fler framsteg för våren.

 

29/4 Nu grönskar det....

Buskar knoppas! Den här skira grönskan såg vi redan ifredags på vår morgonpromenad i Fredhäll.

Senare på eftermiddagen gladde jag mig åt en liten tuva med vitsippor, som vi hittade medan vi väntade på Karin i Jakobsberg.

Nästan ännu gladare blev jag över blåsippsbacken som vi passerade på väg till Virvels och Eddies spår i skogen  i Ängsjö.

I går gick vi en långpromenad till Galärparken på Djurgården. Där var blomsterprakten härlig!

Det här var en så lång promenad att Virvel ville hitta på något och åter hittade han träd som hn klättrade upp i.

Våren är verkligen på väg, men ännu finns det träd som låter vänta på sig med att grönska.

 

26/4 En hel dag i Sala.

I måndags klockan 7 började vi promenaden till Centralen och tog tåget till Sala. Vi fick en trevlig resa för vi träffade en bekant från tävlingsbanorna och vi hade mycket att prata om!

Carina mötte oss vid tåget och vi åkte direkt till klubben. Carina ska bli tävlingsledare för alla lydnadsklasser och ville träna på oss. Virvel tog sig igenom tvåan och gjorde det riktigt bra. Han tvekade vid rutan, men hittade i alla fall in och han tvekade lite vid hoppet också. Precis innan vi gick in på planen hade han blivit helt uppslukad av en underbar doft, det var nog ett budskap från en hare eller ett rådjur, så jag var nöjd med att han ändå kunde koncentrera sig på lydnaden. Balrog genomförde hela eliten och visst märltes det, att han inte fått träna på länge!
Alla var vi nöjda med förmiddagen. Hemma hos Carina väntade de andra hundarna. Här är hela gänget!

Virvel busade med barndomsvännen Troll, medan Kelli tittade på. Glimma springer i förgrunden.

När Ellen kom hem blev det ännu mer lek för Virvel.

Efter en skön eftermiddagspromenad med hundarna var det dags att åka till klubben igen. Nu var det min tur. Carina hade bett mig att på ett medlemsmöte berätta lite om hur jag tänker när jag tränar och tävlar med mitt synhandikapp. Det var verkligen roligt för mig att få berätta!

Tåg hem igen och sen direkt i säng för oss alla fem. Det väntade en arbetsdag i Edebo på tisdagen.

14/4 Se det snöar.

I morse var världen åter klädd i vitt.

Hade de här bilderna varit tagna i november, hade jag varit lyrisk över den vita skönheten. Men nu...

13/4  Våren på väg....

I det gråkalla vädret erbjuder våren ljuspunkter. Vem blir inte glad av en grupp lysande påskliljor?

Det har blivit många promenader den senaste tiden. I lördags gick Saffran, Virvel och jag en promenad i Karlberg tillsammans med Hjalmar, Ture och deras matte Kerstin. Hundarna leker inte direkt med varandra, men de kan ju sitta tillsammans och njuta av att ha fått gå en skön runda, Kerstin och jag har alltid mycket att prata om.

Virvel försöker alltid hitta något roligt när han tycker att det händer för lite. Här har han hittat ett träd med en liten knöl på stammen som han kan stå på.

 

Väl hemma delar Virvel och Balrog på den sköna stolen. Man kan ju behöva vila lite också!

31/3 Vinter igen?

För några dagar sedan såg det lovande ut! Snart skulle den blå mattan vara på plats.

Då tog våren ett steg tillbaka.

Tänk om det här hade varit "fjärilar" bland vitsippor istället för hundar i snö....

Men ett är ändå säkert, våren låter sig aldrig besegras! Det är bara att se tiden an.

23/3 Framsteg.

Våren gör framsteg! Nyss flöt isflak förbi,

nu är det öppet vatten!

Krokusarna har också vaknat!

Äntligen har jag, till Vievels glädje, fått tillbaka lusten att träna. Han får pröva olika moment under  promenaden. Här tränar vi "inte jaga skata".

Det momentet kan nog vara bra att kunna oberoende av i vilken lydnadsklass man tränar.

vi och våren får nu fortsätta framåt!

13/3 Promenadkompis.

Den här skatan har gjort oss sällskap på våra promenader under hela vintern.

Den vill bli jagad och när jag får hundarna att låta bli, flyger den på mig bakifrån och slår mig i huvudet med en sin fot. När de springer efter sätter den sig nöjd på muren

eller på en hög sten och väntar in oss.

Vi har aldrig långtråkigt!

11/3 Det är vår i luften.

Men ännu har inte vintern släppt sutt grepp.

En kvardröjande isfläck på gräsmattan kan Emil med sin matte Frida och mina hundar posera framför.

Naturen har ännu ingen vårdräkt, fjolårslöven ger den ingen glans.

Träden är fortfarande nakna.

Skatan har vänt stjärten mot vintern och har nog näbben riktad mot den kommande våren!

7/3 Mot ljusare tider....

Det börjar nalkas  vår och vårt liv börjar gå i gamla banor. Virvel har visserligen haft sällskap på sina morgonpromenader antingen av Saffran eller av Baleog.
I dag gick vi ändå runt Lilla Essingen bara han och jag. Det är fortfarande fullt med svanar och änder där att njuta av.

På hemvägen mötte vi Emil och hans matte, hon tog den här porträttbilden av Virvel.

Det är fortfarande kallt, men några modiga vintergäcl har visat sig!

Saffran verkar trivas nu, även om hon inte vill trängas med de andra, därför hamnade hon utanför i bilden av blommorna. Hon busar , helst av allt med Virvel och hon älskar långpromenader. Förra fredagen gick vi runt på Söder och promenerade i fyra och en halv timme. Vi andra var trötta mot slutet av promenaden, men Saffran visade inga tecken på tröötthet.

Balrog har ätit smärtstillande i 14 dagar och sen gått  kopplad i ytterligare två veckor och nu är han verkligen glad och klättrar och hoppar obehindrat i bergen.
Men jag har inte talat om för honom att hans agilitykarriär är slut.

Men som sagt, det ljusnar....

 

24/1 2012 Livet  har sina mörka sidor.

Saffran sörjer sin husse som har dött i sviterna efter sin hjärtinfarkt.

Balrog sörjer sin agility, som en skadad ländkota tvingar honom att ge uppp.

Själv sörjer jag med dem båda.....