Arvslindans Saffran

f. 010407
e. Caratoots considder Courus
u. Arvslindans Ginger

"Tillgivet sinnelag" stod det i hennes första domarkritik. Det stämmer, visst kan busa och springa, men hon är mild och utmanar ingen. Visst kan hon ligga och gnaga på ett ben, trots att de andra rätt tydligt talar om, att de är sugna på det hon har, utan att sluta att njuta av sitt gnagande. Men hon försvarar det inte, morrar inte, gnager bara lugnt vidare.

Hon njuter också av att springa, bara för springandets skull och har hon tränat "för länge" kan hon ta en rusch. Annars verkar hon tycka om att träna, t.o.m. att gå fot verkar vara överkomligt. Allra roligast är nog ändå att spåra, hon går helt upp i arbetet och bryr sig inte om belöningen i slutet, trots att det är något mycket delikat, kyckling eller så, hon vill fortsätta arbetet.

Matte är lite slö med att lägga spår, så det blir mest lydnads och agilityträning. Nu har hon precis börjat förstå apportering, hon tänker verkligen efter, och när hon släpper apporten och inte får sitt beröm, funderar hon en stund, lyfter upp den igen och håller kvar, tills jag tar den, hon får sitt godis. Om allt går bra, får hon debutera på tävlingsbanorna i vår.

Uppdatering dec 08.
Saffran har både debuterat och blivit mamma, Hennes träning har , av plika skä, blivit styvmoderligt behandlad.
Som mamma trivdes hon verkligen och hon ser fortfarnade till, att hennes son, Balrog, är ren om nosen och i öronen innan får gå ut.

Hennes tillgivna sinnelag har hon behållit. Hon ähar mycket lätt att anpassa sig i nya miljöer, även om jag inte är med.