14/12 2015 Valptiden slut.

Men inte busandet! Ute hittar de alltid någonting att ha dragkamp med eller att jaga varandra för att erövra . Hemma hittar de ofta"förbjudna" saker att tugga på, trots att det finns tillåtna alternativ. De är väl lite vuxna också. Långpromenader är roliga, även de i koppel. De börjar tycka om att träna, särskilt agility. Kuling har t.o.m. tävlat, väldigt inofficiellt, Solna agility klubbs femårsjubileum. Han blev diskad när han tog ett hinder från fel håll, men tävlade med sån glädje, att han fick domarens specialpris.
Kuling har också tagit på sig uppgiften attt hålla koll på Saffran, när de är lösa. Hon är döv, och när hon är utom synhåll, springer han och hämtar henne. Det är en stor hjälp för mig!
De kommer nog att busa länge än, men det kommer jag att berätta i den vanliga dagboken.

22/11 Syskonträff.

Det var länge sen jag skrev, men livet har gått sin gilla gäng. Valparna går med på lite längre promenader och vi fortsätter att roa oss med träning tillsammans med kompisarna Nu är det mörkt på kvällarna och hundarna har små lampor i halsbanden för att synas. Den tekniskt begåvade Musse tycker inte om lysa, så han tar lampan i munnen och biter till så den slocknar. Om han gräver efter goda gräsrötter tänder han den igen för att se bättre i sitt hål.

Men igår reste Musse, Maud, Kuling och jag till Sala för att hälsa på lillasyster och mamma. Tågresan gick bra, ingen av valparna tyckte det var nåt konstigt med det.
Återseendets glädje var stor! . När de busat runt en lång stund blev de så pass lugna, att Mariana kunde fota.
Kuling och Caia fann varann.

Caiza och kul

Kulingporträtt.

kul

Musse kunde stå fint!

musse

Musseporträtt.

musse

Whilma jagade sin freesby, de andra jagade henne.

hela gruppen

Vi gick in och fikade och åt smörgåstårta. Mor och son, Kuling, satt sen i mitt knä.

kul och wh

Musse liknar sin mamma! Här i Mauds knä.

wh o mu

Syster Caia blir phaléne.


kul

Storasyster Dundra hade förhinder den här gången, men vi försöker träffas snart igen!

13/10 Redan höst.

Fortfarande blommar rosorna utanför vårt hus.

6 m rosor

Vi har fortfarande tränat ute, både med Mini och Ullas nya valp Maatilda.

image

6 m makubus

Kuling busar gärna med henne.

Vi har varit i hallen också.

6 m hall

Musse och Pixel kunde förstås inte hålla sig stilla.

En regnig söndag i september ställde vi på pudelklubbens utställning i Gubbängen. Vi tog inga bilder i ösregnet. Varken Musse och Kuling lät regnet hindra dem. Båda fick HP, Musse blev både bäst i raser, BIR, och bäst i gruppen, BIG-

6 m musseporträtt

Musse.

6 m kulingporträtt

Kuling.

Snart bllir det nog bara hallträning, det är redan frost...

image


17/8 Agility med Mini.

Vi har tränat med Mini igen och hon går från klarhet till klarhet, men det kom inte med på bild, eftersom hennes matte fotograferade.

5 m konyaktfält

Kuling tränar kontaktfält och en hel del annat, så han blir trött.

5 m kulingtröttt

Musse tränade också, men han orkade pussas...

6 m mussepuss


Valparna var med till Solvalla när Virvel tävlade. Där var , förutom många hundar, kaniner, getter, får och grisar. Det var liv och rörelse! Till min stora förvåning var de verkligt lugna, intresserade, nyfikna men lugna. Att de inte är mogna att ställa upp på en gruppbild var väntat....

5 m solvalaagripp

De kunde koppla av mitt i kaoset, medan Cecilia och jag pratade.

5 m solvallareött

visst var de trötta när vi kom hem, det blev lite sent.
Men nu är det full fart igen!

 

19/7 Bus hos Pixel och Pysen.

Det var mest Pixel, valparna och Virvel som busade.

 

Kuling får ge sig..

17 v pixelvinner

Musse lurar i busken.

17 v buskbus

Virvel och Musse


17 v mussekuling

Alla busar...

17 v hela gänget

17 v alla fyra

17 v pixelbus

En dag med bus, men det blir nog lite träning så småningom... Det är ju också roligt!

18/7 Möte med Mini.

Vi hade stämt träff med Mini och hennes matte kl.9 på klubben. Som vanligt var vi där i mycket god tid, så Virvel, Musse och Kuling hann busa ordentligt. Virvel tyckte, att båda valparna skulle klara A-et, så för första gången vågade sig Kuling över det.

4 m A-et

Det är inte så det ska gå till, man ska börja med kontaktfälten, men Virvel använder gamla metoder.
Så kom lilla söta Mini.

4 m mina

4 m mini

4 m bkuling

Mini tränade. Först var hon lite undrande för hopphindren, men snart fattade hon galoppen. Hon fick börja träna kontaktfälten på rätt sätt och det klarade hon perfekt. Kuling sprang före genom tunneln.

4 m byunnrl

Sedan sprang Mini efter. Sen sprang Mini själv fram och tillbaka genom den!
Nöjda med träningen väntade vi på bussen.

4 m bväntan

Då passade Mu
sse på att pussa Mini så mycket hon stod ut med...

4 m musse

Snart ska han få försöka igen!


12/7 Vi tränar lite..

Musse kan stå riktigt fint.

16 v musse

När vi tränar agility gillar han tunnlar och springer oombedd över A-et och balansen. I går hade Cecilia och jag fullt upp med att passa gungan, han ville springa över den gång på gåg... De låga hindren roar honom inte. Slalomet tpg efter stora mutor.

Kuling kan sitta kvar så länge att han kan fotograferas. Här framför våra rosor.

16 v rosor

Men för att han ska stanna måste han sitta framför mig och jag lämnar honom baklänges.

I agilityn är tunnlarna en favorit nu när han vågar... Slalom försöker han förstå, men än har han inte principen klar för sig. De låga hindren tycker han om.

16 v hopp

16 v landning

Vi har hela tiden roligt!

6/7 Det ska böjas i tid...

I söndags tränade vi agility i stället för viltspår. Värmen gjorde att det kändes svårt att få spårandet att fungera bra.
Hundarna blev jätteglada, Balrog, som verkat trött en tid, piggnade till! Valparna fick pröva på och de blev verkligen intresserade!
Här är det Kuling som vågar sig igenom tunneln.

15 v tunnel

Musse gillade tunnlar och A-hindret, men tyckte slalom var lite tråkigare. Men han försökte.

15 v slalom

Det var roligt att låta dem börja upptäcka agility!

15/6 Dundraporträtt.

Britt Marie Webster har tagit den här fina bilden på Dundra!

dundra 13 v

Tack för att jag får använda den!

15/6 Dundra hälsar!

Matte Kristina har skickat bilder från Dundras vardag.
Här fångad i flykten!

13 v dundrasprång

Det gäller att lära av de stora...

13 v dundranos

13 v dundra stå

Sen bllir man törstig och trött.

13 v dundraskål

13 v dundrasäng

Tack Kristina!

15/6 Proffsbilder.

På en av våra promenader hade vi turen att träffa på Marit och Andreas. De lyckades med konststycket att ta de här härliga bilderna!

Musse i aktion.

13 v Musse

13 v musseattack

Kuling.

13 v kulingsprång

Kulingporträtt.

13 v kulinghuvud

Det är verkligen roligt, att få så fantastiskt fina bilder! Stort tack till Marit och Andreas!

13/6 Mera bus..

Men det kan vara lugnt också. Musse undrar om han får sova bredvid Virvel

12 v tidnpuss

det får han.

12 v tidnsov

Musse och Kuling busar gärna i högt gräs.

12 v gräs

Men det är Kulingvarning på kort gräs också.

12 v attack

I en glänta kan det bli jakt på Virvel.

12 v jaktplats

12 v virveljakt

Med andra hundar är Kuling lite försiktigare, här med Nisse.

12 v nisse

Musse kan stå snyggt, men jag är dålig på att fånga det, men här ör ett försök.

12 v musse

Sen är det skönt att sova, Musse vill gärna ha tak över huvudet.

12 v bokksov

31/5 Busbilder.

Pisen och Virvel spårade idag, och valparna fick en skön skogspromenad. Alla fura var mycket nöjda! Inte nog med det, sedan blev det bus hemma hos Cecilia!

11 v pok

11 v k ger sig

Bäst att ge sig tycker Kuling

Det tycker inte Musse.

11 v på trappan

Det går att busa i blomlådan också.

11 v tre i lådan

Det blev vila på eftermiddagen.

28/5 Dundra!

Både Dundra och hennes matte är mycket nöjda med varandra! Dundra är orädd, glad och lättlärd! Hon tränar "sitt", "stå" och "ligg" och är i stort sätt rumsren! Hon hämtar kastade bollar, apporterar.
Hon stå som fotomodell!

10 v dundra

25/5 Mera bus!

Kuling och Musse har roligt !

10 v nos

10 v jakt

10 v attack

10 v vinat

Det busas också med andra hundar! Pixel är Musses favorit!

10 v pix

Virvel blandar sig i.

10 v pixbus

Kuling busar med Alaska!

10 v alaskajakt

Än så länge har de bara mött snälla hundar, som tur är!




20/5 En vecka av bus!

Dunder och Brak  skulle vara passande namn på valparna ... De jagar varandra, brottas och har dragkamp, så att de andra hundarna får nog... Men de har andra sidor också. Ute är allt fortfarande mycket spännande, Kuling tittar lite extra noga, medan Cumulus, Musse, är enbart nyfiken och trygg.

I går skulle Virvel träna viltspår, vi skulle åka tunnelbana till Kista och möta Cecilia. Omöjligt för mig att klara med två valpar. Maud skulle på styrelsemöte, så Musse tillbringade kvällen med att sova sig igenom de timmar mötet varade. Han väckte beundarn för sitt lugn!
Kuling fick följa med i hundryggsäcken. Vi hade provåkt tunnelbana på förmiddagen,, men då i min famn och han var helt lugn där. Det fungerade bra i ryggsäcken, han sov.
När Pysen och Virvel gått sina spår genom lera och vatten, fick alla hundarna en promenad. För säkerhets skull gick alla utom Kuling kopplade. Han skuttade glatt i leran, var nyfiken på Pysen och Pixel, men tyckte Saffran var tryggast.
Våt och smutsig och trött kom han hem och glädjen över att träffa Musse var stor. En ömsesidig glädje!
Det kändes jätteskönt att det hade fungerat så bra, jag hade varit orolig!

15/5 2015 Dags för nya valpar!


Efter besiktning, vaccination och märkning, som väl inte var en toppenupplevelse precis, var dags för valparna att lämna "barnkammaren". Breeze ska stanna hos sin mamma och matte Mariana, Dundra åkte hem med sin matte Mariana. Cumulus ska bo hos mig tills hans matte Maud får pension, så han Kuling åkte med mig.

8 v burna

Vi fick skjuts hem med Nilla.

8 v nilla

Innan vi for fick valparna bekanta sig med de stora hundarna i ett garage hos veterinären, det regnade ute...

8 v 3 i garage

När vi kom hem tittade de först lite försiktigt ut ur buren,

8 v bur

Men snart har de hittat egna platser.

8v ku i korg

De har fått vara ute, en i taget, det är mycket nytt att titta på, men de följer mig fint.
När vi kommer hem är de riktigt trötta.

8 v sover






11/11 Valptiden är slut.....

Redan.... Det har gått så fort! Han har växt om Balrog och tränar för att tävla med honom i lydnad och agility. Det kommer nog inte att gå lika fort....
Igår var vi i Sala och tränade tollsammans med Whilma, Assa; Glimma och Troll. När vi planerade dagen var det vackert höstväder, men nu hade det hunnit snöa. Men visst går det att träna ändå!

På väg till klubben.



Först lite lek i snön,
sen hoppträning

Virvel hoppar.

Det är roligt att hoppa! Whilma före och Virvel efter.

Troll är en favorit. Roligt att få busa när vi andra vilade i klubbstugan!

24/9 En vanlig virvelpromenad.

Ofta får Virvel gå promenad med bara mig. Han behöver möta världen på egen tass. Nu kan vi gå ganska långt och det uppskattar vi båda två. På vägen längs sjön

brukar vi möta hundar, både gamla och nya bekantskaper. Ibland hälsar de artigt och nyfiket på varandra.

Först en gammal bekant!

Vem är du?

Ibland blir det bus som är svårt att fånga på bild.

Vi passar också på att träna lydnadsmoment på nybörjarvis och Virvel uppskattar det mycket.

Här är det jag som njuter av utsikten!

Vi kan gå långa strecor i bergen med utsikt över vattnet och Virvel klättrar som en liten stenget! 

Vi njuter båda av de här stunderna!

 

12/9 Bilder från Tyresöutställningen.

 

 

Helt ok att stå på bordet.

Det  är roligt att få gå!

Virvel har ställt upp sig.

Bilderna tagna av Stefan Larsson.

1/9 Utställning igen.

Den här gången var Virvel anmäld till Papillonringens rasspecial på Tyresö den 29/8. Hans syster Whilma gjorde honom sällskap. Vi kom till utställningsplatsen i god tid och de hann busa både med andra och med varandra.

Till slut stod de i alla fall stilla en liten stund så de kunde fotograferas.

Virvel tyckte att det var helt okay att stå på bordet.

Han var också nöjd när han fick gå.

Men det var tio hundar i hans klass så väntan blev lång. Det är inte roligt att vänta!

Trots att han fick leka lite med hunden bakom sig blev det långtråkigt och han talade om det genom att pipa. Han stod ändå fint hela tiden. Till slut blev han placerad som fyra med en kritik som slutade med "lovande".
Även Whilma blev fyra med kritiken "lovande". Hon var inte lika uttråkad medan hon väntade, nej hon passade på att nosa!

Det var en trevlig dag. Ingegerd Holmsten, som har taagit alla bilderna, och Michaela Larsson kom dit. De äger valparnas morfar respektive pappa. Det är bara att hoppas att morfar och pappa blev lite stolta!

24/8 Tränig.....

När vi tävlade agility i helgen fick Virvel träna lite. Alldeles för lite om Virvel får säga sitt. Det var svårt att få honom att lämna träningsområdet.

 

Mest lockande är A-hindret och tunnlarna. Där handlar träningen om att få honom att vänta med att klättra eller rusa igenom tunnlarna innan han har fått tillåtelse.

Slalom behöver han hjälp med.

Däcket behöver han fortfarnade lite hjälp med.

Just nu verkar det som om träningsproblemen kommer att bli att få honom att vänta på mina anvisnigar om vad han ska göra!

15/7 Virvels första utställning.

I Möklinta, utanför Sala, var det inofficiell utställning igår. För oss började aventyret redan dagen innan, Virvel badade med schampo för första gången. Han tyckte att det var ok, men han njöt mer av den simtur  i sjön han gjorde tillsammans med mig när vi var på fest utanför Åkersberga i måndagskväll.
Promenaden till Centralen tog en halvtimme längre än vanligt trots att vi gick i skuggan.
Väl framme hos Whilma blev det fullt bus till sena kvällen!
Gårdagen var varm, men det var uthärdligt när vi satt i skuggan.
Virvel gick trots värme och trötthet bra i ringen.

Han blev bästa papillonvalp och Whilma blev bästa tikvalp. Medan vi väntade på att jämföras med de andra vinnarna i sällskapshundsgruppen låg han och vilade på en nyonköpt kylduk. Men han  var trött. Det gick bra ändå, han blev trea i gruppen!

Virvel ställer upp sig. (bilden tagen av Carinas väninna Anette Andersson).

Sen dess har han sovit!
Det är fortfarande varmt så vi kommer nog att vila oss igenom dagen.

8/7 Virvel hos sin syster.

I går tog vi tåget till Sala. Whilmas matte Mariana mötte oss vid stationen och hemma hos henne möttes vi av glada hundar!
Det blev mycket bus, och det gick undan, trots värmen.

Nu tar jag dig!

Attack!


Ge dig syrran!

Whilma tänker ge igen!

Vi skulle träna lite inför in för utställningen nästa vecka men dåmärktes det att värmen tog på krafterna, det var ju inte lika roligt!

6/7 Lata dagar.....

Det är varmt och vi orkar inte gå några långpromenader. Virvel träffar inte heller så många kompisar på sina egna promenader, de har rest på semester.

Men någonting måste man ju göra....

Balrogs öron behöver tvättas!

Man kan möblera om.

 

2/7 Virvel har hunnit växa.

Medan datorn har strejkat har Virvel både hunnit växa och att uppleva en hek del. Sista helgen i maj var vi på bukshundläger på Väddö. Det var förstås Balrpg spm skulle träna, men Virvel fick pröva på både spår och sök. Han tyckte att det var roöogt!

Virvel har hittat en figurant.

Virvel "på spåret"!

Dessutom busade han med de stora hundarna!

Virvel ingjuder Unik till lek!

Virvel var förstås publik när de andra hundarna tävlade agility i Umeå och när Balrog tävlade lydnad i Väsby och i Sala. Innan tävlingen i Sala hälsade vi på hans "storasyster" Whilma (Virvelvin) och trots ösregnet blev det glatt bus på hennes tomt!

Innan vi firade en vecas semester i Norrlamd över midsommar träffade han Yolines valpar och busade med dem.

Bus med de 7veckor gamla valparna

Hans vanliga vardagar brukar bjuda på en promenad med bara mig. Han har träffat en hel del härliga lekamrater och har nu ett eget litet kompisgäng.
Det ryms så mycket livsglädje i honom att man blir lycklig bara av titta på honom!

Om nu datorn sköter sig kommer det att bli mer detaljerade berättelser framöver.

 

20/5 Det har Stormat!

Stormvind kom till oss förra fredagen och stannade över helgen innan det var dags för oss att åka med henne till hennes nya hem i Påskalavik. Hon och Virvel har busat busade han med de stora hundarna! mest hela tiden, det syns verkligen att de tycker om varandra.

Ska vi leka herre i korgen? Mormorsmormor sover trots buset.

 

Virvel tar till flykten!

Resan till Påskalavik gick bra! Den hade oroat mig en del, jag undrade om jag skulle klara två valpar, en lööptik och Balrog, och Cleo. Det är ju en ganska lång resa med flera byten. Men valparna sov i sin ryggsäck på tågen och bussen och passade på att kissa vid bytena mellan dem.
Väl framme i Påskalavik utbröt glädje! 

Lotta, Stormas nya matte, blev .ycklig över Storma.

 Virvel blev lycklig när han fick träffa Albus och Sotho!
 Balrog blev glad över att åter vara hos sin familj.

Vi gick en skogspromenad och Storma fick godis av sin matte och lillhusse Oskar. Hon fick också sitt nya namn, Vilma! 

Vilma springer.

Ropade du? Då kommer jag!

Oskar leker med Vilma och Virvel.

Hon trivdes från första stund i sin fmmilj. Hoon har sin kusin Albus och kompisen Sotho att busa med. Hon busar också friskt med Oskar!
Vi reste hem igen i tisdags och Virvel får hålla till godo med Cleo som lektant.

12/5 Det kom en Virvel till Påskalaavik!

I helgen var det verkligen släktmöte. Balrog fick träffa sin "fru" Iddi och deras barn Ariana och Albus. Virvel kom dit som kusinen från stan. Vi kom med bussen till Påskalavik mitt på dan i fredags men det var ingen som hade möjlighet att möta oss. Min förmåga att hitta är inte den bästa så om vi hade litat på mig hade vi  kommit helt fel. Bakrog visade tydligt att han minsann visste hur han skulle komma till sin familj! Han gick längst fram ikopplet och gick  med bestämda steg kortaste vägen till familjen Svensson.
Det blev en härlig helg för oss alla. Hundarna fick skogspromenader och trevligt hundsällskap och jag fick, förutom promenaderna, njuta av fin samvaro och god mat.
Virvel njöt också! 
Först var det bara Chi som ville leka med honom.

Iddi tyckte att hon kunde väl offra sig en stund.

Mynta ställde också upp.

Albus kom och hälsade på vår sista dag.

Ska vi busa?

Ok!

Innan det var dags att åka till tåget gick vi en skogspromenad med tio hundar och Virvel virvlade lycklig mellan alla och fick busa ordentligt.

Både resam dit och hem gick verkligen bra. Alla hundarna sover lugnt under färden. Det är skönt att det fungerar för det blir nog en hel del resor i sommar.

2/5 En Virvel på agilitytävling.

Det virvlades ordentligt av glädje i Märsta i går! Först blev han glad åt att träffa Carina och framför allt glad åt att träffa Troll! Sen kom glädjen över alla människor som beundrade honom och som han fick slicka i ansiktet och bita lite på, och sen kom glädjen över alla hundar han faktiskt fick hälsa på!
Det var Balrog som skulle tävla i hopp 2:an men vi kom redan till de inledande agilityklasserna, så det blev en lång väntan. 
På banvandringen fick Virvel vara  med i sin bärsele och sen var han så trött att han sov djupt i sin hundryggsäck  medan vi tävlade.
Balrog är ju lyhörd och följsam, så den ganska svåra banan klarade han bra, om än med tidsfel.
När vi kom hem hade Virvel vilat upp sig och busade för fullt!
Vi andra var lite trötta.

28/4 Virvels första arbetsdagar.

Hans arbetsuppgifter i går bestod dels av att åka buss i en timme och förtio minuter dels av att inte störa medan jag arbetade. Ganska svåra utmaningar för en valp! Hans förberedelser var att under en ganska lång promenad springa och busa med de andra hundarna. Resten av vägen vilade han i sin bärsele. 
Sista biten från bussen fick han också gå. När han sen blivit beundrad och kelad med av mina arbetskamrater och erbjudits gott "tugg" lade han sig och sov.
När vi kom hem var han däremot full av bus!

Idag fick han följa med till brukshundklubben i Kista där vi träffade Ulla och Maya. Balrog fick träna lite apporteringsdirigering medan Virvel satt i sin ryggsäck och pep... Sedan höll Ulla honom i famnen medan Balrog fick träna lite agility. Virvel fick sen självpröva att runda några slalomportar med hjälp av godis. Med hjälp av Balrog sprang han sen igenom en liten rak tunnel. Efter några gånger klarade han det med glädje på egen tass.

Inne!

Ignom!

Hans glädje var också stor när Cleo och Mynta släpptes ut ur Ulas bil! Nu ligger han och sover djupt:

26/4 Virvels vardagar.

Virvel har blivit en flockmedlem. Han följer flocken fint på promenaderna, först jagar han Cleo och sen kommer han tillbaka till mig. Han kommer när jag visslar och när jag ropar "virvel". När mötamde människor vill hälsa på honom blir han jätteglad, men han går inte fram oombedd.
Nu har Cleo börjat leka med honom inomhus också.

Ska vi busa?

Anfall!

Det slutar ju alltid så här!

När inte Cleo leker kan man ju jaga torrfoder!



 

Det slutar med att "bytet" blir uppätet-

 

Efter promenad och bus är det skönt att få dela korg med mormorsmormor Mynta!

 

20/4/2010 Virvels första dagar hemma.

Nu kommer jag att berätta lite om Virvels liv i den här dagboken. Han kom hem i torsdags kväll och sedan dess har allting blivit annorlunda för honom.
Här finns det ingen gårdsplan att gå ut och busa på, nej här blir det promenader. Han följer med verkligt bra utan koppel. Vi går ofta i bergig terräng och han hittar egna omvägar om det blir för brant, Han löser verkligen problemen. När det går nerför bär jag honom. Nu måste han också kunna gå i koppel och det där halsbandet kliar!
På långa promenader sitter han lugnt i sin bärsele.
Han salnar nog sin syster Stormvind för här vill ingen av de andra hundarna busa inomhus.Han får busa själv.

Men ute njuter Cleo av att få vara "störst och bäst"

Ska vi busa?

Virvel ktrpr att han är stor

Balrog tittar på och han vet hur det ska gå....

 

Det slutar alltid på samma sätt!

Balrog på husdjurmässan

Den 6.1 fyllde Balrog nio månader. Han firade sin ”vuxendag” på husdjursmässan i Sollentuna. Egentligen tävlade Cleo och Mynta agility där, men Balrog tog besöket hos alla djuren som en present. Han tittade storögt på hästar och ankor, beundrade illrar och papegojor, njöt av getter och kaniner, men allra mest uppskattade han grisarna. Det syntes på honom att han tyckte att det var det vackraste djur han sett! Matte misstänker att det var deras säregna ”parfym” som fascinerade honom mest. Alla intryck gjorde sen att han lugnt sov sig genom tävlingarna. Nu blir det inget mer skrivet i valpdagboken, jag kommer att berätta om Balrogs vidare öden och äventyr under "Dagbok" i menyn.


Balrog nästan stor

Nu är Balrog över 8 månader och snart är han ingen valp längre. Han



 

Det slutar med att "bytet" blir uppätet-

 

Efter promenad och bus är det skönt att få dela korg med mormorsmormor Mynta!

 

20/4/2010 Virvels första dagar hemma.

Nu kommer jag att berätta lite om Virvels liv i den här dagboken. Han kom hem i torsdags kväll och sedan dess har allting blivit annorlunda för honom.
Här finns det ingen gårdsplan att gå ut och busa på, nej här blir det promenader. Han följer med verkligt bra utan koppel. Vi går ofta i bergig terräng och han hittar egna omvägar om det blir för brant, Han löser verkligen problemen. När det går nerför bär jag honom. Nu måste han också kunna gå i koppel och det där halsbandet kliar!
På långa promenader sitter han lugnt i sin bärsele.
Han salnar nog sin syster Stormvind för här vill ingen av de andra hundarna busa inomhus.Han får busa själv.

Men ute njuter Cleo av att få vara "störst och bäst"

Ska vi busa?

Virvel ktrpr att han är stor

Balrog tittar på och han vet hur det ska gå....

 

Det slutar alltid på samma sätt!

Balrog på husdjurmässan

Den 6.1 fyllde Balrog nio månader. Han firade sin ”vuxendag” på husdjursmässan i Sollentuna. Egentligen tävlade Cleo och Mynta agility där, men Balrog tog besöket hos alla djuren som en present. Han tittade storögt på hästar och ankor, beundrade illrar och papegojor, njöt av getter och kaniner, men allra mest uppskattade han grisarna. Det syntes på honom att han tyckte att det var det vackraste djur han sett! Matte misstänker att det var deras säregna ”parfym” som fascinerade honom mest. Alla intryck gjorde sen att han lugnt sov sig genom tävlingarna. Nu blir det inget mer skrivet i valpdagboken, jag kommer att berätta om Balrogs vidare öden och äventyr under "Dagbok" i menyn.


Balrog nästan stor

Nu är Balrog över 8 månader och snart är han ingen valp längre. Han blir en liten papillon, men i mina ögon, mycket söt. Inte urtypen för det monster han är döpt efter. (Sagan om ringens Balrog). Så ofta som möjligt går han ut med bara mig och han har fått en alldeles egen vänkrets. Favoritleken är att bli jagad och det är lätt att hitta kompisar som uppskattar att jaga. Han är snabb och lite ”harlik” i sin flykt och hinner undan. En av hans bästa kompisar är en Borderterrier som är 3,5 månader yngre och inte alls lika snabb och han , Morris, blir nästan arg över att inte hinna med och då brukar de byta, Balrog jagar och Morris flyr. Han har kompisar i alla storlekar och alla åldrar och även lite lugna äldre hundar brukar han motivera till lek. Snabba jaktlystna hundar låter jag honom inte hälsa på, de kan verkligen bli alltför inspirerade. Glädjen att träna har han kvar och vi fortsätter lite försiktigt med momenten i lydnadsklass 1, det gäller att inte gå för fort fram.


Balrog tränar

Balrog har, på egen begäran, börjat träna. Alla valpar brukar jag låta följa handen med en godis i till "fotpositionen". En del kan tappa lusten att följa efter så länge, andra följer, men blir inte helt tända på uppgiften. Då får de vänta tills det verkar locka dem. Men Balrog blev eld och lågor, snart satt han fot utan handtecken. Balrog sitter fot, bilden tagen av Anna Han är oerhört ivrig att få lära sig saker, så vi har börjat med momenten till lydnadsettan på "babynivå". Läggandet tränar vi med handtecken från stående, han kan sitta kvar för inkallning c:a 6 meter, stannar på ställandet men står ännu inte stilla. Vi skröt för Snilles (Gandalfs) och Gimli matte och fick höra att Snille sitter och ligger utan handtecken och att Gimli kan konster, som att sitta och vinka och dansa. Tji fick vi! Förutom att han fortfarande älskar träning och är lydig lever han nästan upp till namnet. Han brukar reta gamle Remus genom att slå honom på nosen och få honom att muttra om "ungdomen nu för tiden". I går retade han Remus i hissen när vi hade sällskap med en äldre dam. När jag förklarade vad Remus sa, kommenterade hon glatt: "Jaså t.o.m. i hundvärlden".


Balrog i Leksand

Balrog hade en härlig, intensiv och tröttande helg i Leksand. Tidigt på fredagens morgon fick han gå i koppel nästan tre kilometer hemifrån och till Centralen. Han fick gå tillsammans med Cleo, Mynta och Saffran och en matte som hade tung ryggsäck och en stor bur att bära på. Meningen var att han skulle bli trött och kunna sova på tåget. När vi väl kommit till ro på vår plats somnade han. Det var trångt, en sittplats och fyra hundar i knät, men de är ju vana. Mitt över gången låg en norsk älghund som också skulle till Leksand och tävla, så matte fick en trevlig resa med "hundprat".

Dagarna var fyllda av små promenader, väntan i buren när de andra hundarna tävlade och trevliga bekantskaper med snälla hundar i alla storlekar. Mest av allt uppskattade han att få träffa tre av sina syskon. De var där med sina familjers tävlingshundar. Lyckan var stor, de kände genast igen varandra och det blev mycket bus. Alla tre visade tydligt att de stortrivdes i sina hem och verkligen tydde sig till sina mattar. Snille (Gandalf) och Gimli har förutom sina mattar också fått en extra "hundmamma" i foxterriertiken Greta som är 13,5 år. Hon har aldrig själv fått bli mamma, men hon adopterade genast de två små när de kom. Hon lockade dem att "snutta" och vårdade dem ömt. Nu tycker hon att de är stora nog att gå i hennes skola. Hon tar med ut och lär dem allt hon tycker är viktigt att kunna. Familjen tycker att hon lär dem en massa bus. Hon var hemma med husse den här helgen och grät efter sina barn. Greta gjorde mig djupt rörd.

Balrog hade inga problem med att somna på hotellet på kvällarna och även ibland på dagarna ville han gå in i buren och vila. Resan hem var förstås en lång sovstund och måndagmorgonen hemma var alla hundarna sjusovare.


Balrogs vardag

Balrog får finna sig i att följa med till Väsby Bk när de andra hundarna skall träna. Vägen till pendeltåget i Karlberg får han "åka" bur, utom genom Vasaparken för där kan han springa lös. Tågresan och sen bussen brukar gå rätt bra, det blir lite pip ibland, han gillar det inte. Väl framme får han springa och då ger han sig in i tunnlarna och säcken, först efter de stora, men nu också helt på egen tass och av eget initiativ. Slalomet har jag lockat honom att klara med hjälp av godis och han verkar tycka det är jätteroligt att få lära sig saker.

På ensam tass får han gå upp i parken och förhoppningsvis träffa någon snäll hund, just nu verkar de flesta hundar vara på semester. Saffrans gode vän Charlie och hans kompis Mingus har gjort Balrog sällskap på en promenad och det planerar vi att göra om.

Det börjar bli lite bättre med hans lust att gå i koppel, jag tror han har förstått att vissa promenadsträckor kräver den ofriheten.

Största delen av hans tid upptas förstås fortfarande mest av bus med Saffran och Cleo. Ibland sover han också.


Balrog ensam valp

Ballrog sitter. Det blev tomt efter att alla syskon flyttat till sina nya hem. Ingen att jaga som inte springer för fort, ingen att ha dragkamp med där man har en chans att vinna, ingen att brottas med när man inte alltid hamnar på rygg och ingen valphög att sova i. Livet blev annorlunda. Matte började lära honom att stå, sitta och ligga hela tiden tydligt visande och belönade med en godis. Det tyckte Balrog om att göra. Han följer också mer än gärna "godishanden" och sätter sig vid vänster sida, början till "fot"ingångar. Han får gå ut nu, jag bär honom upp till parken och där får han springa. Han är fortfarande mycket mån om att hålla sig nära mig och kommer med stor glädje när jag ropar. Han har träffat en lekkamrat, en 7 månaders chiuaua tik som han får jaga. Hon är mycket snabbare, men han försöker genskjuta henne eller stå och smyga bakom ett träd för att överraska henne. Fortfarande går det inget vidare att gå i koppel. Han sätter sig och kliar i hopp om att få bort halsbandet. Vi får ta det lugnt.

Det mest annorlunda han varit med om hittills är en TV inspelning. Vetenskapens värld skall ha ett program 6.9 som beskriver vargens utveckling till hund. Balrog inleder som representant för förvandlingen. Det blev många omtagningar och efteråt var han så trött att han var nöjd med att ligga i transportburen medan Mynta, Cleo och Saffran hoppade agilityhinder tillsammans med fem andra papilloner. De kommer också att glimta till i programmet.

Hela familjen. Han har också hälsat på sin pappa Moses. De är lika varandra. Balrog uppskattade besöket hos Ingegärd och förutom att busa hjälpte han och Saffran till att gräva i rabatterna. Båda älskar att gräva.

Ballrog och Cleo busar. Hemma har han som tur är Cleo och Saffran som både leker med honom och försöker fostra honom. Det går ganska bra, många vuxna hundar tycker att han är en dräglig valp.


I början på februari möttes kärleksparet Saffran och Moses. Efter fyra veckor började hon bli lite rund, hopp om valpar! Hon blev rundare och rundare och jag började undra om det kunde vara fler än tre, det mesta antal jag hittills fått uppleva. Det började närma sig, den 11.2 var den förväntade födelsedagen. Saffran var sig lik, pigg och glad men tjock. En ledig kväll tyckte jag att det var lika bra att iordningställa valplåda och dessutom städa. Saffran låg lugnt och sov när jag började. Men vad nu? Utan synbara förvärkar kom krystvärkarna, fem dar för tidigt! Tio minuter senare var första valpen född, pigg och ivrig att få äta. Saffran var nöjd, hon slickade och pysslade, men visade inga tecken på att vilja föda fler. Husse kom hem och jag gick ut för at tala om att det kommit en valp. "Kom får du se!" Vi fick se två nyfödda valpar, en var redan helt avnavlad och befriad från fosterhinnor, den andra hade hon inte hunnit med. Han var lite trött, jag massrede honom med en frottéhandduk och snart åt han tillsammans med den andra. Det var lika bra att vända ryggen till när jag tyckte det var dags för nästa valp och hon födde två till. Fyra pojkar och den sista blev en flicka!

Saffran var mycket nöjd och lycklig. Valparna åt och växte och Saffran hade mjölk i överflöd. Vad skulle de nu heta? Tidigare har jag haft "kryddtema", men varje kull skall heta på samma bokstav, och fem kryddor på samma bokstav som jag inte redan använt kom jag inte på. Det fick bli Sagan om ringen, som just nu fängslar mig. Den förstfödde fick heta Aragon, en äventyrare som inte nöjde sig med att stoppa ner nosen i den presenterade vattenskålen som de andra, nej han tog ett svanhopp och landade mitt i! Den andra helt vita (förutom huvudet) blev Gandalf, den vite trollkarlen. Trean, matmonstret fick förstås heta Balrog och den fjärde minstingen döptes till Gimli. Alvkvinnan Galadriel fick ge namn åt tiken.

Alla fem blev mycket busiga och det var tur för Saffran att Cleo hjälpte till med både vuxenlek och uppfostran. Mynta och Remus tyckte mest de var jobbiga.

Första gången ute var en höjdare, ingen som försiktigt tittade fram ur buren, nej full fart ut i gröngräset! Nya hundar, underbart spännande!

Nu har alla, utom Balrog som skall stanna i kenneln, flyttat till sina nya hem. Valparna verkade mycket nöjda med sina nya mattar när de träffades hemma och verkar ha funnit sig väl tillrätta. Hoppas att de skall bli till glädje för sina familjer!

Balrog saknar sina syskon, det fanns ju alltid någon att busa med på lika villkor. Men Saffran och Cleo busar och fostrar och Mynta och Remus accepterar honom. Remus som vanligtvis inte vill ha någon alldeles inpå sig, låter Balrog ligger mycket nära.

Valpdagboken kommer att handla mer om Balrogs äventyr.